vittne

Swedish

Etymology

From Old Swedish vitne, from Old Norse vitni, from Proto-Germanic *witniją.

Noun

vittne n

1. a witness

Declension

Declension of vittne

		nominative	genitive
singular	indefinite	vittne	vittnes
	definite	vittnet	vittnets
plural	indefinite	vittnen	vittnens
	definite	vittnena	vittnenas

Derived terms

• blodsvittne
• bröllopsvittne
• expertvittne
• huvudvittne
• Jehovas vittne
• karaktärsvittne
• kronvittne
• medborgarvittne
• nyckelvittne
• sanningsvittne
• stjärnvittne
• testamentsvittne
• tidsvittne
• trosvittne
• vittnesberättelse
• vittnesbås
• vittnesbörd
• vittnesmål
• vittnespsykologi
• vittnesskydd
• vittnesutsaga
• åklagarvittne
• ögonvittne
• öronvittne

 

Related terms

• bevittna
• vittna

References

• vittne in Svensk ordbok (SO)
• vittne in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• vittne in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)