Signe: kakor och kameler

Stina Jonsson

Signe

Kakor och kameler

SAGA Kids

Signe: kakor och kameler

Cover image: Midjourney & Shutterstock

Copyright ©2013, 2023 Stina Jonsson och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727090078

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

1

Det är fullt ös i familjen Storms kök . Signe bakar chokladmuffins för glatta livet tillsammans med sin kompis Hanna.

Åh, vad smarrigt! Signe slevar upp smet på skeden och blundar. Kan du tänka dig något bättre än cupcakessmet?

Knäppis! Det är ju vanlig muffinssmet, säger Hanna.

Ja men, det var det ju för den som uppfann cupcaken också. Hon eller han hade bara vanliga muffins och lite glasyr kvar som hon inte ville slänga. Så vad är skillnaden?

Att vi inte har någon överbliven rosa glasyr, säger Hanna.

Signe far runt med slickepotten ett varv till i den orangea plastbyttan medan Hanna försiktigt sätter in plåten i ugnen.

En stund senare samlas alla vid köksbordet.

Vad har ni glömt idag då? frågar pappa Magnus.

Inget särskilt, säger Signe.

Magnus tittar från Signe till Hanna och tillbaka igen. Skrattet lyser i deras ögon.

Okej, vi glömde att sätta på ugnen, nöjd? säger Signe.

Jättegott i alla fall, säger Magnus och hugger in på sin andra muffins. Men ska det inte vara cupcakes nu för tiden? Det pratar de om på jobbet.

Det är det, säger Hanna. "Med specialiteten utan glasyr."

Gott, säger Alma som bara är två år. Hon ser ut att ha blivit muffinsmulad i hela ansiktet. Gott, gott.

Du gillar ju allt, säger Arvid. Tycker du om svartpeppar?

Lite gott, säger Alma och alla skrattar.

Du vet hur du ska svara du, säger Magnus.

Snääälla mamma, säger Signe, längre hinner hon inte innan Karin avbryter.

Vad är det du vill?

Jo, jag undrar bara om Hanna får sova över här i natt, säger Signe.

Det kan väl gå för sig om det passar för Hannas föräldrar, säger Karin.

Klart det passar dem, säger Hanna, men jag kan ringa och fråga för säkerhets skull.

Bra, säger Signe.

Kila iväg nu innan jag hinner ångra mig! Jag vet precis hur länge tolvåringar kan ligga vakna och fnissa, säger Karin.

Signe och Hanna går den korta vägen hem till Hanna. Hösten har kopplat greppet nu och orange är nya modefärgen i naturen.

Ibland vet man inte vad som tar åt ens föräldrar, säger Signe. Jag menar, vi brukar alltid få tjata en liten stund i alla fall.

Det kanske var något magiskt i cupcakesen, föreslår Hanna.

Hon låser upp dörren och Mo, familjen Karlssons katt, sticker ut sitt grå och vitspräckliga huvud. Hanna böjer sig ner och smeker henne över nacken. Mo spinner och stryker sig mot Hannas bruna jeans innan han tittar upp mot Signe.

Hej Mo, säger Signe. Har du fångat några möss idag?

Det frågar Signe Mo varje gång de ses. Av den enda anledningen att Mo aldrig i livet har setts så mycket som smyga på en endaste mus.

Mo sträcker på sig som för att visa att han minsann inte bryr sig.

Signe går ut i köket, drar ut en dalablå pinnstol och sätter sig.

Kul att se dig, säger Hannas mamma Marika och tittar upp från sitt korsord.

Varning, säger pappa Lasse. Snart blir det geografiförhör!

Det här korsordet har huvudstäder som tema och jag har tydligen glömt allihop, suckar Marika. Vet du förresten vad en leguan tillhör för familj?

Ödlor kanske, säger Signe.

Eller dinosaurier, säger Hanna och ger sin mamma en snabb godnattkram.

Har du packat ner tandborsten nu då? frågar Signe.

Hoppsan, jag visste att det var något!

Typ det enda du skulle hämta, säger Signe.

Fast jag är rysligt bra på att komma ihåg mina kaktusar.

Signe