Så här skrev jag i min recension av boken ”Status 12″, Martin Melins första polisroman, som kom ut för ungefär ett och ett halvt år sedBetyg: 4 av 5.
Så här skrev jag i min recension av boken ”Status 12″, Martin Melins första polisroman, som kom ut för ungefär ett och ett halvt år sedan:
”Jag har läst en bok tidigare av Martin Melin, ”Coola pappor – en bok om män och föräldraskap” som jag tyckte var riktigt bra, och jag har också till och från följt Martin Melins blogg, och också följt honom på Twitter, Instagram, och Facebook. Så jag visste ju sedan tidigare att han kunde skriva bra.
Men ändå så blev jag faktiskt glatt överraskad över hur bra den här boken faktiskt var. För det finns ju så många ”kändisar” som verkar få ge ut böcker bara för att dom är kända namn, och böckerna är, i mitt tycke, kanske inte alltid så bra.
Den här boken var verkligen bra, oavsett om Martin Melin är ett känt namn eller inte. Boken känns mycket äkta, och det kanske inte är så konstigt, eftersom Martin Melin har jobbat som polis i tjugotvå år, och även jobbat i flera år på Norrmalms polisstation där boken utspelar sig.
Själva polisarbetet är mycket väl berättat, men trots det så tycker jag nog nästan det bästa med boken är beskrivningen av polismannen Thomas Hallgrens familjeliv.
Väldigt lättläst är boken, och ska man klaga på någonting, så är det att den kanske kunde ha varit något längre.
Men som sagt var, boken är mycket välskriven, och storyn är bra och känns trovärdig.
Jag hoppas att det här är första boken i en serie böcker, för jag skulle gärna läsa mer om Thomas Hallgren, hans familj, och hans kollegor. Och jag rekommenderar absolut boken.”
Ja, och det jag hoppades på, det infriades. För det blir tydligen en serie böcker om Thomas Hallgren och dom andra. Nu har jag läst den fristående fortsättningen, ”Brott kan ej styrkas”, och jag blev absolut inte besviken. För jag tycker att den var lika bra som den första boken.
Allt jag skrev om den första boken, det stämmer också in på den här boken. Den är lättläst, känns mycket trovärdig, och har en bra story.
Jag rekommenderar boken, fast jag tror nog att man helst ska läsa ”Status 12″ först, för att få större behållning av ”Brott kan ej styrkas”.
Och jag ser verkligen fram emot kommande böcker i serien.
För ungefär ett halvår sedan så läste jag boken ”Lotus blues” och skrev då följande recension om den:
”Jag har läst alla Kristina OhlssBetyg: 5 av 5.
För ungefär ett halvår sedan så läste jag boken ”Lotus blues” och skrev då följande recension om den:
”Jag har läst alla Kristina Ohlssons tidigare kriminalromaner. Det är sex böcker, som utspelar sig i Stockholm, med Fredrika Bergman och Alex Recht i huvudrollerna. Jag har tyckt mycket om dom allihopa, och här är en länk till den sjätte och senaste boken, ”Davidsstjärnor”.
Kristina Ohlssons nya bok, ”Lotus blues” är den första boken i en serie om två böcker. Den andra och avslutande boken kommer om cirka ett halvår, och heter ”Mios blues”.
”Lotus blues” är helt olik dom fem tidigare böckerna. Om jag inte hade vetat vem som har skrivit den, så hade jag nog trott att den var skriven av en amerikansk man bosatt i Sverige, och inte av en svensk kvinna. ;-)
Boken är mycket välskriven, har ett snabbt tempo, är väldigt spännande, har ett riktigt skönt läsflyt, och den känns härligt modern.
Högsta betyg får den av mig. Det enda felet med den, är att man måste vänta ett halvår på att få ett riktigt slut på historien.
Rekommenderar verkligen denna bok till alla älskare av deckare/kriminalromaner/thrillers.”
Nu har jag läst den andra och avslutande boken i serien, ”Mios blues”, och den gjorde mig absolut inte besviken.
Skönt att äntligen få ett avslut på berättelsen och få veta hur allting hängde ihop.
Jag vet inte om det kommer fler böcker om Martin Benner, men det hoppas jag att det gör, för jag skulle verkligen vilja läsa fler böcker om honom, Lucy, Belle, och övriga karaktärer.
Jag rekommenderar verkligen den här boken, men man bör nog absolut läsa den första boken i serien innan man läser den här. Tror att man får mycket större behållning av boken då.
En mycket bra bok av en debuterande romanförfattare.
Extra kul att boken utspelar sig ”söder om söder” här i Stockholm. Alltid roligt nBetyg: 4 av 5.
En mycket bra bok av en debuterande romanförfattare.
Extra kul att boken utspelar sig ”söder om söder” här i Stockholm. Alltid roligt när man känner igen sig i miljön, tycker jag.
Jag tycker verkligen om Fridas sätt att skriva och beskriva. Boken känns mycket modern, trots att det är en hel del gammal folktro i boken.
Lite övernaturliga händelser finns med i boken, så det bör man ju tycka om, om man ska läsa boken. Jag har ju absolut ingenting emot det, tvärtom, så jag tyckte att boken var väldigt bra.
Ser verkligen fram emot att läsa fler böcker av författaren. Och jag rekommenderar absolut boken. ...more
Vissa böcker går rakt in i hjärtat, och det gjorde verkligen den här boken. Den gick inte bara in i hjärtat, utan även in i magen och iBetyg: 5 av 5.
Vissa böcker går rakt in i hjärtat, och det gjorde verkligen den här boken. Den gick inte bara in i hjärtat, utan även in i magen och in i hjärnan.
Det är en otroligt stark bok, som är fantastiskt välskriven. Väldigt oförutsägbar är den också. Och mycket, mycket gripande och rörande.
Det är flera äktenskaps- familje- och livsdramer i boken. Och den stora frågan i boken är, precis som det står i beskrivningen av boken, ”Hur väl känner vi egentligen den vi lever med?”. Och även att livet kan förändras så stort bara på grund av små val och av slumpen.
Det här är en bok som jag verkligen kommer att bära med mig, att minnas, och att tänka på.
Belinda Bauer har gett ut fem stycken böcker. Jag har tidigare läst ”Mörk jord”, ”Skuggsida”, ”Ni älskar dem inte”, och ”Livets och dBetyg: 4,5 av 5.
Belinda Bauer har gett ut fem stycken böcker. Jag har tidigare läst ”Mörk jord”, ”Skuggsida”, ”Ni älskar dem inte”, och ”Livets och dödens villkor”. Och nu har jag lyssnat på ”Betraktaren”.
Jag tycker mycket, mycket om Belinda Bauers böcker. Böckerna är väldigt mörka, och ofta grymma. Och dom är lika mycket psykologiska thrillers som dom är kriminalromaner.
Den här boken är väldigt speciell, och huvudpersonen är en ung man med Aspergers syndrom.
Rekommenderar absolut boken.
Jag lyssnade på boken, som en ljudbok hos Storytel. Uppläsaren var Torsten Wahlund och han var en mycket bra uppläsare tycker jag. Jag lyssnade på 1,25 gånger hastigheten, och boken tog sju och en halv timma att lyssna på. ...more
”Brudkistan” är den tionde boken om polisen Cato Isaksen. Jag har tidigare läst bok nummer åtta, ”Sockerdöden”, och bok nummer nio ”DjäBetyg: 4 av 5.
”Brudkistan” är den tionde boken om polisen Cato Isaksen. Jag har tidigare läst bok nummer åtta, ”Sockerdöden”, och bok nummer nio ”Djävulskyssen”. Tyckte rätt så bra om den förstnämnda, och ännu lite bättre om den sistnämnda.
Och ”Brudkistan” tyckte jag också om. Kanske inte en bok som jag kommer att minnas. Men en helt okej deckare att läsa som underhållning. Boken var inte förutsägbar, och den var lättläst. Bra miljö, och bra karaktärer var det också. Så boken kan absolut rekommenderas.
”Grottmannen” är den nionde fristående boken i serien om polisen William Wisting. Men det är bara den andra boken som finns översatt Betyg: 4,5 av 5.
”Grottmannen” är den nionde fristående boken i serien om polisen William Wisting. Men det är bara den andra boken som finns översatt till svenska. Bok nummer åtta, ”Jakthundarna” finns också översatt, och den läste och recenserade jag förra året. Jag tyckte mycket om den boken, och den här nyaste boken var till och med ännu bättre.
Norska deckare tycker jag väldigt ofta håller hög standard. Och den här boken är absolut inget undantag. Författaren jämförs ju till och med med Jo Nesbø, och det borgar ju absolut för bra kvalitet.
”Grottmannen” är mycket välskriven, och har ett skönt läsflyt. Bra karaktärer, och boken är absolut inte förutsägbar.
Jag hoppas verkligen att fler böcker kommer att bli översatta, av Jørn Lier Horst böcker, för jag vill mycket gärna läsa fler böcker om William Wisting och hans dotter Line.
Det här är Åsa Hellbergs femte bok. Hennes tidigare utgivning är en dokumentär bok och tre romaner. Här är en länk till min recension aBetyg: 4 av 5.
Det här är Åsa Hellbergs femte bok. Hennes tidigare utgivning är en dokumentär bok och tre romaner. Här är en länk till min recension av den självbiografiska ”Casanovas kvinna”. Och här är länkar till mina recensioner av dom tre romanerna ”Sonjas sista vilja”, ”Sonjas hemlighet”, och ”En liten värld”.
Jag tycker mycket om Åsa Hellbergs romaner. Det är romantiska komedier om kvinnor i femtiofemårsåldern. Lite ”chick lit”- och lite ”feel good”-känsla har böckerna. Dom är mycket lättlästa, med både romantik, humor och sex. Jag gillar att läsa om kvinnor i min egen ålder, och kvinnorna i Åsas böcker är härliga karaktärer.
Kul också att Farsta, där jag bor, alltid är med i böckerna. För här i Farsta bor ju också författarinnan själv.
Rekommenderar absolut den här boken, och även Åsas tidigare böcker, om man vill ha lättläst och underhållande läsning.
Sara Lövestam är en av mina absoluta favoritförfattare. Det här är hennes femte roman, och jag har älskat alla hennes fyra tidigare.
HäBetyg: 5 av 5.
Sara Lövestam är en av mina absoluta favoritförfattare. Det här är hennes femte roman, och jag har älskat alla hennes fyra tidigare.
Här är länkar till mina recensioner av hennes tidigare fyra romaner, plus en faktabok: ”Udda”, ”I havet finns så många stora fiskar”, ”Tillbaka till henne”, ”Hjärta av jazz”, och ”Grejen med verb”.
Det som är härligt med Saras böcker, det är att dom är så väldigt olika varandra. Oftast så har ju författare en genre eller en viss stil som dom håller sig till, men det gäller inte Sara.
Fast hennes underbara sätt att skriva, det går igen i alla hennes böcker. Och hennes kärlek till lite udda och annorlunda människor också. Och hon står alltid upp för dom ”små” människorna.
Det känns nästan som jag är lite partisk när det gäller Sara Lövestams böcker, för jag visste att jag skulle älska den här boken, redan innan jag hade börjat på den.
”Sanning med modifikation” är en roman, men man skulle nästan också kunna kalla det en detektivroman. För det handlar ju om en privatdetektiv som letar efter en försvunnen flicka. Boken är den första delen i en planerad serie böcker om privatdetektiven Kouplan. Och jag ser verkligen fram emot att följa den härliga karaktären Kouplan i kommande böcker.
Boken är mycket välskriven och lättläst. Den är helt oförutsägbar, och har mycket bra tecknade karaktärer. Man känner verkligen med människorna, och boken är både gripande och spännande. Rekommenderar varmt boken, precis som Sara Lövestams tidigare romaner.
Den här boken är en egentligen en ungdomsbok. Men jag tycker att den absolut är precis lika mycket för vuxna. (Det tycker jag i och fBetyg: 4,5 av 5.
Den här boken är en egentligen en ungdomsbok. Men jag tycker att den absolut är precis lika mycket för vuxna. (Det tycker jag i och för sig alltid om dom ungdomsböcker som jag läser).
Jag hade hört mycket gott om den här boken, och hade rätt så höga förväntningar på den. Och förväntningarna infriades. För jag tyckte väldigt mycket om boken.
Boken handlar om några ungdomar som har cancer. Men trots det tunga ämnet, så är det ingen tung bok.
Visst grät jag till boken, som var både rörande, gripande, och sorglig bitvis. Men jag log också flera gånger, för den innehåller även härlig humor och massor med positivitet.
Så jag kan verkligen rekommendera boken till alla. Det är absolut en bok som kommer att finnas kvar hos mig.
Jag lyssnade på boken, som en ljudbok hos Storytel. Uppläsaren var Maja Turestedt och hon gjorde sitt jobb bra tyckte jag. Jag lyssnade på 1,25 gånger hastigheten, och boken tog sex timmar att lyssna på.
Den här boken har jag läst tidigare, för drygt fem år sedan. Men nu kommer snart den fristående fortsättningen ut, ”Den vita staden”, sBetyg: 4 av 5.
Den här boken har jag läst tidigare, för drygt fem år sedan. Men nu kommer snart den fristående fortsättningen ut, ”Den vita staden”, sex år efter att ”Flickvännen” kom ut. Kände att jag behövde läsa om den här boken, för att ha större behållning av den nya boken. Och Norstedts var snälla och gav mig ett recensionsexemplar.
Här är en länk till mitt blogginlägg för fem år sedan om boken ”Flickvännen”. Och här en en länk till en annan bok av Karolina Ramqvist som jag har läst, ”Alltings början”, som jag läste för drygt två år sedan.
Jag tyckte om den här boken, som handlar om ett par dagar i en kvinnas liv, som lever tillsammans med en gangster.
Jag har läst två böcker tidigare av Rebecca Chance, ”Svarta änglar” och ”Falska kvinnor”.
”Dödens klackar” påminner om dom två tidigaBetyg: 3,5 av 5.
Jag har läst två böcker tidigare av Rebecca Chance, ”Svarta änglar” och ”Falska kvinnor”.
”Dödens klackar” påminner om dom två tidigare böckerna, fast den här gången så utspelar sig boken till största delen inom modevärlden i New York.
Vill man läsa en lättläst och underhållande roman, med intriger och sexscener, så ska man läsa den här boken.
Återanvänder här min recension av den första boken som jag läste av Rebecca Chance, ”Svarta änglar”, för den passar lika bra in på den här boken tycker jag.
”Rebecca Chance kallas av vissa för 2010-talets Jackie Collins. Och jag förstår absolut varför, efter att nu ha läst en av hennes böcker. Jag älskade ju Jackie Collins böcker på 1980-talet, och jag tyckte faktiskt riktigt mycket om den här.
Visst förstår jag att vissa tycker att det här är rena skräplitteraturen, och jag kan förstå varför man tycker det. Men det är ju så himla underhållande.
”Svarta änglar” är liksom för mycket av allt, men det är också det som gör den så bra. Den har härlig humor, otroliga intriger, sköna karaktärer, öm kärlek, våld och blod, lyx i överflöd, och massor med utförligt beskrivna sexscener, både heterosexuella och homosexuella.
Boken är mycket lättläst, och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Och jag kommer helt klart att läsa fler böcker av Rebecca Chance. Rekommenderar den till er som gillar lite härlig ”skräplitteratur” ibland, och som inte är pryda av er.”...more
För ett par år sedan så läste jag Thomas Ringstedts debutroman, ”Röd snö”. Jag tyckte att den var bra, och här en länk till mitt bloggiBetyg: 4 av 5.
För ett par år sedan så läste jag Thomas Ringstedts debutroman, ”Röd snö”. Jag tyckte att den var bra, och här en länk till mitt blogginlägg om den boken.
Nu har Thomas Ringsteds andra bok kommit ut, ”Högtryck”, och den tyckte jag också var riktigt bra.
Alltid intressant med kriminalromaner som rör sig i lite annorlunda miljöer, och så var fallet med den här boken.
Välskriven och spännande var den också. Så jag kan absolut rekommendera den. ...more
Marian Keyes tillhör en av mina favoritförfattare. Hon har hittills gett ut femton böcker, och jag har läst fjorton av dom. Här är nåBetyg: 4,5 av 5.
Marian Keyes tillhör en av mina favoritförfattare. Hon har hittills gett ut femton böcker, och jag har läst fjorton av dom. Här är några länkar till dom senaste: ”Hemligheten på Mercy Close”, ”Oväntat besök på Star Street”, ”En förtjusande man”, ”Är det någon där?”, och ”Tankar från sängkanten”.
Jag tycker mycket om Marian Keyes sätt att skriva. Jag gillar att böckerna är tjocka. Och jag gillar blandningen av ytligt och djupt. Jag vet att hennes böcker förut, (och kanske nu också?), har klassats som chick lit, men jag tycker att dom är så mycket mer än det.
Hennes nya bok, ”Kvinnan som stal mitt liv”, var precis lika bra som hennes tidigare böcker. Den innehåller både gripande scener, knepiga relationer, varm kärlek, skön humor, och starka kvinnoporträtt....more
Det här är en mycket, mycket bra roman av den debuterande författaren Sara Larsson.
Jag vet ju att man inte ska jämföra olika författarBetyg: 5 av 5.
Det här är en mycket, mycket bra roman av den debuterande författaren Sara Larsson.
Jag vet ju att man inte ska jämföra olika författare, men nu gör jag det ändå. För när jag läser den här boken så tänker jag en hel del på böckerna av en av mina absoluta favoritförfattare, Katarina Wennstam.
Och det är väl egentligen inte så konstigt, eftersom ”Den första lögnen” bland annat handlar om våldtäkt, utnyttjande, och våra fördomar.
Boken är otäck och utlämnande, välskriven och spännande. Och jag rekommenderar den varmt. Hoppas också på fler böcker av Sara Larsson....more
Jag har läst flera böcker av Karin Fossum tidigare. Bland annat ”Carmen och döden”, ”Mordet på Harriet Krohn”, och ”Jonas Eckel”. Jag hBetyg: 5 av 5.
Jag har läst flera böcker av Karin Fossum tidigare. Bland annat ”Carmen och döden”, ”Mordet på Harriet Krohn”, och ”Jonas Eckel”. Jag har tyckt mycket om dom alla. Det enda som jag inte tycker om med Karin Fossums böcker, det är att dom är lite väl korta och tunna.
”Helveteselden” var också kort och tunn, endast 235 sidor, och gick alldeles för snabbt att läsa ut.
Men den var fantastiskt bra. Den får högsta betyget av mig. Och blir 2015 års första fullpoängare.
Visst är den en spännande, blodig, otäck, och oförutsägbar kriminalroman. Men den är så mycket mer än det. För boken är främst ett otroligt gripande familjedrama.
Boken slukade mig helt. Jag kunde inte lägga den ifrån mig. Och det är en sån bok som jag verkligen kommer att minnas.
Jag rekommenderar absolut boken till alla. Läs den. För det är en stark läsupplevelse. ...more
Jag har tidigare läst en bok av Alex Marwood, ”Onda flickor” (The Wicked Girls), som jag tyckte var mycket bra. Här är en länk till mBetyg: 4,5 av 5.
Jag har tidigare läst en bok av Alex Marwood, ”Onda flickor” (The Wicked Girls), som jag tyckte var mycket bra. Här är en länk till min recension av den.
Nu har jag läst, eller rättare sagt lyssnat, på hennes andra bok, ”Granne med döden” (The Killer Next Door), och den var precis lika bra, om inte ännu lite bättre.
Men boken är verkligen inte något för känsliga, för den är både detaljerad och makaber.
Men till icke känsliga, rekommenderar jag absolut boken, som är både spännande, har härliga personligheter som karaktärer, och väl beskriven London-miljö.
Jag lyssnade på boken som ljudbok, via Storytel, på 1,25 gånger hastigheten, i uppläsning av Mats Eklund. Boken tog elva timmar att lyssna på, och jag tyckte att uppläsningen var bra. ...more
Det här är den tredje boken i en serie danska kriminalromaner och sjuksköterskan Nina Borg.
Precis som dom två tidigare, ”Pojken i resvBetyg: 4 av 5.
Det här är den tredje boken i en serie danska kriminalromaner och sjuksköterskan Nina Borg.
Precis som dom två tidigare, ”Pojken i resväskan” och ”De oönskade”, så utspelar dom sig delvis i Danmark, och delvis i Östeuropa. Den här gången i Ukraina.
Tyckte om den här boken, precis som jag har gjort med dom två tidigare.
Spännande, välskriven, och lite annorlunda. Men kanske något väl invecklad.
Rekommenderas. Men läs helst böckerna i rätt ordning. ...more
”Dödlig besatthet” är rätt så lik dom två senaste böckerna av Nora Roberts, ”Främlingen vid havet” och ”Vittne till mord”.
Lättläst, väBetyg: 4 av 5.
”Dödlig besatthet” är rätt så lik dom två senaste böckerna av Nora Roberts, ”Främlingen vid havet” och ”Vittne till mord”.
Lättläst, välskrivet, lite spänning, lite humor, lite kärlek. Kanske rätt så förutsägbar, men lättsam underhållning. Ingenting man kommer att minnas, utan ett nöje för stunden.
Så till alla som har gillat Nora Roberts tidigare, rekommenderar jag absolut den här boken. ...more
Britt-Marie
>
Books:
Read
(1144)
Loading...
