Basklarinett

Basklarinett är ett träblåsinstrument i basläge. Instrumentet är tillverkat i trä men har ett uppåtriktat klockstycke i metall som gör att det till utseendet påminner något om saxofon. Det är tämligen långt och tungt och stöds därför normalt mot golvet när det spelas.

Omfång

Basklarinetten är stämd i B^b (se transponerande instrument) och dess register är en dryg oktav djupare än den vanliga klarinettens. Den ton som finns på alla basklarinetter är ett noterat e^b (klingande D^b), vilket är en överstigande oktav lägre än klarinettens lägsta ton. Vissa instrument är förlängda med ytterligare klaffar och kan spelas så lågt som till c (klingande B^b₁).

I äldre partitur förekommer noter för basklarinett i A. Detta instrument är idag mycket sällsynt och ersätts alltid av basklarinett i B^b.

Basklarinetten har ett i princip lika stort tonomfång som den vanliga klarinetten, frånsett vissa begränsningar i den högsta oktaven. I symfoniorkestern är f³ (klingande e^b2) normalt den högsta tonen.

Notation

Tonangivelserna i texten ovan baseras på det "franska" notationssättet som innebär noterna skrivs i diskantklav en stor nona (d.v.s. en oktav + en helton) högre än de klingar. Instrumentet kan också noteras "tyskt". Detta innebär att man skriver en helton högre än det klingar och växlar mellan basklav och diskantklav.

Klangegenskaper

I sitt låga register har basklarinetten en mycket fyllig ton. Däremot är den inte lika fyllig och distinkt som den vanliga klarinetten i det register där båda instrumenten kan spela. I det högsta registret har basklarinetten en speciell ton som, även om den är klarinettlik, kan erinra något om altsaxofon.

Användningsområden

Instrumentet förekommer främst i klassisk musik, men även i jazzsammanhang. I symfoniorkestern har basklarinetten ibland en framträdande roll, som till exempel i Tjajkovskijs Nötknäpparsvit, samt i Wagners Lohengrin, där den karaktäriserar Ortrud.

Se även