Orange (företag)
| Orange | |
 | |
| Huvudkontor |  Issy-les-Moulineaux, Frankrike |
|---|---|
| Nyckelpersoner | Stéphane Richard (ordförande och VD) |
| Bransch | Telekommunikationsoperatör, Bank |
| Produkter | Marknadsföring av telekommunikationsutrustning och tjänster för privatpersoner, yrkesverksamma och företag |
| Antal anställda | ~146 000 – December 2019 |
| Historik | |
| Grundat | 1988 |
| Ersätter | France Télécom[1] |
| Övrigt | |
| Webbplats | orange.com |
Orange är ett franskt telekommunikationsföretag[2]. I slutet av 2019 hade företaget nästan 266 miljoner kunder över hela världen, jämfört med de som publicerades 2018. År 2019 är företaget ledande eller andra operatör i 75% av de europeiska länder där det är etablerat och i 83% av länder i Afrika och Mellanöstern[3].
Ägare
[redigera | redigera wikitext]I maj 2021 äger franska staten direkt eller via investmentbanken Bpifrance cirka 23% av företaget och investmentbolaget Amundi kontrollerar cirka 12%. Resten ägs av ett stort antal mindre aktieägare.[4]
Historia
[redigera | redigera wikitext]- Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Orange S.A., tidigare version.
Varumärket Orange lanserades 1994 på den brittiska mobiltelefonimarknaden av Hutchison Whampoa. 1999 köpte tyska Mannesmann Orange. I februari 2000 köpte brittiska Vodafone Mannesmann och blev därmed ägare till Orange. I augusti 2000 såldes Orange vidare till det då statsägda France Télécom. 2001 började France Télécom att använda varumärket Orange även i Frankrike. I juli 2013 bytte France Télécom namn till Orange. Gruppen växte kraftigt både före och efter namnbytet genom uppköp av telekombolag över hela världen.
Sverige
[redigera | redigera wikitext]Orange har ett svenskt dotterbolag Orange Business Sweden AB med 32 anställda (2019). Dess verksamhet är att tillhandahålla kommuikations- och IT-tjänster till multinationella företag.[5]
I december 2000 fick Orange Sverige, då ägt av France Telecom, Bredbandsbolaget, Framfab, brittiska bredbandsföretaget NTL och Schibsted, en licens för 3G-mobiltelefoni.[6] Delägarna lämnade successivt bolaget och våren 2002 var Orange Sverige ett helägt dotterbolag till franska Orange.[7] I december 2002 meddelade Orange att verksamheten i Sverige skulle läggas ned.[8]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ härlett från: France Télécom.[källa från Wikidata]
- ^ (franska)La croissance d'Orange ne faiblit pas au premier trimestre 2020
- ^ (franska)Orange : déjà 130 millions d’abonnés mobile en Afrique et au Moyen-Orient
- ^ ”ORANGE (ORA)”. Market Screener. https://www.marketscreener.com/quote/stock/ORANGE-4649/company/. Läst 10 maj 2021.
- ^ Årsredovisning 2019 för Orange Business Sweden AB, 556450-1590.
- ^ ”Alla nyheter om licenserna”. mobil.se. 16 december 2000. https://www.mobil.se/nyheter/alla-nyheter-om-licenserna. Läst 10 maj 2021.
- ^ ”Orange nu helt i franska händer”. Svenska Dagbladet. 14 maj 2002. https://www.svd.se/orange-nu-helt-i-franska-hander. Läst 10 maj 2021.
- ^ ”Orange lägger ned i Sverige”. Aftonbladet. 19 december 2002. https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/A2LewA/orange-lagger-ned-i-sverige. Läst 10 maj 2021.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|