Användare:SurjectionBot/gmq-bot/6

Se Appendix:Oattesterade språk/Bottniska

mǫłk’

Bottniska

Verb

mǫłk’

1. mjölka

   Besläktade ord: mjǫłk

moll’

Bottniska

Substantiv

moll’ m

• "Mall:uttal"

1. (oräkneligt) höfrö som faller och samlas på ladugolv efter hö

   Synonymer: høymoll’

   Homofoner: mall’

mołn

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-n mołn n

• "Mall:uttal" (Umeå); /móːɳ/ (Skellefteå); /mʊ́nː/ (Luleå); /móɳː/ (Kalix)

1. moln på himmelen

   Etymologi: Jämför fornsvenska moln, molin, mulin, äldre danska moln, muln, "dunkelhet", varav danska mulm "mörker".

   Sammansättningar: kuparmołn, mołnbút, mołnstút, mołnug, mołnvegg

mołnstút

Bottniska

Substantiv

mołnstút m

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. stackmoln

   Synonymer: mołnbút

mon

Bottniska

Substantiv

mon m

• "Mall:uttal"

1. liten skillnad, liten påökning av något

   Heð vær nn mon meir.

2. liten fördel, båtnad

   Heð vær mon í.

   Det är dock något, något att ej förakta; bättre än intet.

Vanliga konstruktioner: mon í

Etymologi: Av .

Sammansättningar: ærmmon, fyrimon, tognmon

Homofoner: mołn (Umeå, Skellefteå)

mǫn

Bottniska

Substantiv

mǫn n

1. (anatomi) man

   Etymologi: Av .

mon í

Bottniska

Adverb

mon í

• "Mall:uttal"

1. bra nog, fördelaktigt

   Heð vær nóv mon í hǫnð fikk fyrtén’ nælta.

   Det var nog honom en fördel, att han erhöll arbetsförtjänst.

   Heð vær mon í.

   Det är dock något, något att ej förakta; bättre än intet.

2. väl förtjänt

   Heð vær mon í hǫnð fikk strýk.

   Han förtjänade väl sitt straff.

mona

Bottniska

Verb

mona

• "Mall:uttal"

1. mana (på hästen)
2. påminna, påyrka, anmana, skynda på

   Hann moneð pá mig um stæzreisę.

   Hann moneð mig dil ærrbeit.

   Mon pá histum!

Montengrymmr

Bottniska

Substantiv

Montengrymmr m

1. Montgomery

mór

Bottniska

Substantiv

mór f

• "Mall:uttal"

1. lågt land, bevuxet med granskog; skogbeväxt myrland; eu sådan del av en myr, som är mindre sank och bevuxen, vanligen med granskog; därav mórgræhn f gran, som växer på mór; mórland n mark, som har myrblandad jord och är bevuxen vanligen med granskog; sankmark

   Grammatik: Nom. bfsg. mórę̆, dat. mórĕnn.

   Homofoner: móðr

mórasam

Bottniska

Adjektiv

mórasam

1. rolig, lustig, glättig, munter

mórð

Bottniska

Adverb

mórð

• "Mall:uttal"

1. övermåttan

   mórðvakr, mórðsnál

   ganska vacker, på det högsta snål

   Användning: Sättes ihop med adjektiva för att därmed höja bemärkelse till superlativus, men ej ensamt.

   Sammansättningar: mórðjælak, mórðlít’nn, mórðsterk, mórðstór, mórðvełgjórt, stillmórðallein

   Synonymer: mórðende

mǫ́rð

Bottniska

Substantiv

mǫ́rð m

• "Mall:uttal"

1. mård

   Mǫ́rðĕnn vara líksum íkurnĕnn.

   Mården hoppar trämellan liksom ekorren.

   Etymologi: Av .

mórðstór

Bottniska

Adjektiv

mórðstór

1. ofantligt stor

morgję

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m morgję m

• "Mall:uttal"

1. morgon

   brátt um morgjęnn

   tidigt på morgonen

   i myrgjest

   i morse

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: morgn’, ómorgneð

   Sammansättningar: morgjęverð

   Fraser: át myrgnum, i myrgjest, i myrgn’, i myrgnum, i morgjęns, át myrgnum, i myrgnum

morgjęnn

Bottniska

Substantiv

morgjęnn m

• "Mall:uttal"

1. böjning

morgjęvarð

Bottniska

Substantiv

morgjęvarð m

1. frukost

   Varianter: morgjęverð

morgn’

Bottniska

Verb

morgn’

1. börja dagas, bli dager

   Heð hall á morgn’.

   Det dagas.

2. morna sig

   Git fell morgn’ mig ingę ég kænn stíg’ upp.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: morgję, ómorgneð

mort’

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-1 mort’ f

• "Mall:uttal"

1. (inredning) matta, golvmatta

   Etymologi: Av .

mórtǽr

Bottniska

Substantiv

mórtǽr n

• "Mall:uttal"

1. mortel

mǫru

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-2 mǫru f

• "Mall:uttal"

1. (mytologi) ett förment trollväsende, som under kvinnoskepnad tros sätta sig över den sovandes bröst

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: mæras

   Sammansättningar: mǫrutúll, mǫruridinn, mǫrusamm, mǫrutalltré

mǫruridinn

Bottniska

Adjektiv

mǫruridinn

1. riden av maran; säges om häst eller ko, då de står och svettas samt ej har någon matlust

mǫrutúll

Bottniska

Substantiv

mǫrutúll m

1. trädtoppar som i en kluns är sammanväxta och sammangyttrade, så att nästan inget ljus lyser igenom, martall

mót

Bottniska

Substantiv

mót n

• "Mall:uttal"

1. gjutform, form att gjuta något i

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: mótug

   Sammansättningar: kúłmót

2. del av en hjulring
3. mått

   Varianter: mát

   Besläktade ord: mátt

   Sammansättningar: krútmót, kúłmót

Preposition

mót

1. om riktning

   hafa næ mót nægum

   att ha något emot någon

mótefyr

Bottniska

Preposition

mótefyr

1. jämfört med

   Heð vær mykjinn fugł dá mótefyr nú.

   Det var gott om fågel då jämfört med nu.

   Varianter: mótfyr

mótug

Bottniska

Adjektiv

mótug

1. motig, hinderlig

   Etymologi: Av mót 1.

mǫuk’

Bottniska

Verb

mǫuk’

• "Mall:uttal"

1. göra mjukt, gnugga, valka (skinn, läder m. m.)

   Hǫnð hæf mǫukeð húdę̆ svø hón ér riktigt mjúk.

   Han har garvat huden så att den är riktigt mjuk.

   mǫuk’ leðrĕð

   göra lädret mjukt

   mǫuk’ ryggjĕnn

   göra ryggen mjuk

   Hǫnð hæf mǫukeð dil ryggjĕnn lætstyłingum.

   Han har gjort den late pojkens rygg mjuk.

   Hǫnð æ mǫukeð dil stýfryggjĕnn.

2. tämja, göra spak

   Hǫnð mǫukeð histĕnn.

   Han gjorde hästen spak.

   Hǫnð mǫukte piltĕnn.

   Han gjorde gossen mjuk och lydig.

   Synonymer: tǿfl’

3. pulsa sig fram

Etymologi: Jämför fornsvenska mø̄kia, svenska dialektala möka, norska dialektala møykja; av ett germansk maukian, bildat (med avljudsväxling) till (roten i) mjúk; jämför fornnordiska mýkja "göra mjuk, uppmjuka".

Grammatik: Pret. mǫukeð, sup. mǫukt.

Varianter: møykj’

mǫukar

Bottniska

Substantiv

mǫukar m

• "Mall:uttal"

1. slägga

   gá pá ve mǫukarnn

2. padda

mǫuł’

Bottniska

Verb

mǫuł’

• "Mall:uttal" (Umeå); /mɑ̀ʊ̯ːɽ/ (Skellefteå)

1. att äta torr mat utan sovel eller supanmat

   Dú kænn mǫuł’ brǿð.

   Du kan äta torra brödet, utan sovel.

   Etymologi: Av , motsvarande jämtska moułe, norska maule.

mǫur

Bottniska

Substantiv

mǫur m ( f )

• "Mall:uttal"

1. myra Formica
2. arbetsam människa
3. liten stackare

Etymologi: Av .

Sammansättningar: ærrbismǫur, kłórmǫur, mǫurkæs, mǫurkrank, pissmǫur

Adjektiv

mǫur

• "Mall:uttal", neutr. /mɑ́ʊ̯ːʈʰ/ (Skellefteå)

1. mör

   Etymologi: Jämför fornnordiska meyrr, av urgermanska *marwaz, *maurijaz, *maurwuz.

   Varianter: møyr

mǫurkæs

Bottniska

Substantiv

mǫurkæs m

1. myrstack

mudd

Bottniska

Substantiv

mudd m

1. lapparnas päls eller rock av renhud

   Etymologi: Finska muti, fornnordiska mǫttull "överrock, mantel", fornfrisiska mother, medelhögtyska muoder, müeder.

mukkrumm

Bottniska

Substantiv

mukkrumm n

• "Mall:uttal"

1. gödselränna i fähus och stall

múł’

Bottniska

Substantiv

múł’ m

• "Mall:uttal"

1. mule

   Etymologi: Av .

   Användning: Säges om kors, hästars, getters och fårens munnar.

   Sammansättningar: Múłøyĕn

munð

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m munð m

• "Mall:uttal" (Hössjö, Umeå); /mónː/ (Skellefteå, Kalix) /mʊ́nː/ (Luleå)

1. (anatomi) mun

   Etymologi: Av , av urgermanska *munþaz; jämför älvdalska muð.

   Besläktade ord: munðljút, munðlag, munnsk, munðsłíp, munðsmít, munðstýf, mynnes/munnes, munðreið’, munðvær

   Synonymer: gæn, snút, trút

   Fraser: lifa i handum og munðum, mata munðĕnn, muta munðĕnn

munðlag

Bottniska

Substantiv

munðlag n

1. säges om hästar som lätt lyder töm och tygel

munnes

Bottniska

Verb

munnes

1. variant av mynnes

múr

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m múr m

• "Mall:uttal" (Umeå, Skellefteå); /méʊ̯ːɾ/ (Luleå)

1. skorsten, spis, skortstenspipa

   upp ett’ múrĕnn

   upp efter skorstenspipan

   múrum éðrum

   eran mur

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bógǫ́rðsmúr, kǿksmúr, múrpíp’ (syn.), múrsópar

mura

Bottniska

Verb

mura

• "Mall:uttal"

1. sakta och fördoldt brinna, brinna trögt, glimma under askan

   Heð mura nælta ti æskę.

   Det brinner en smula under askan.

   Besläktade ord: muri, mulj

2. gå i djup sand
3. gräva i jorden

mura áf

Bottniska

Verb

mura áf

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. bryta upp, börja

   Synonymer: byrj’, ta pá

murk’

Bottniska

Substantiv

murk’ m & f

• "Mall:uttal"

1. så kallas de ställen av vägen, som löper igenom någon liten skogstrakt, när vägen vanligen annars löper längs åt åar eller andra slätter, vilken skogstrakt i jämförelse emot slätterna anses såsom ett mörkt rum

   Etymologi: Fornnordiska myrkr n "mörker", myrkvi m "mörker, tjock dimma".

   Varianter: mułk’

   Jämför: mærk

múrsópar

Bottniska

Substantiv

múrsópar m

1. sotare

murt

Bottniska

Substantiv

murt m

• "Mall:uttal"

1. mört

   Etymologi: Av .

musa

Bottniska

Substantiv

musa m

• "Mall:uttal"

1. mossa

   tyrmusatorfhóp

   en hop torvor med torr mossa

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hvítmusa, musakelling, musaró, rǫuðmusa, reinmusa

   Besläktade ord: mysj’

musaró

Bottniska

Substantiv

musaró m

1. sopvrå vid spisel, där sopor samlas

musatrampar

Bottniska

Substantiv

musatrampar m

1. trög, saktfärdig människa

   Synonymer: musatrudar

múshugginn

Bottniska

Adjektiv

múshugginn

1. nedslagen, skamfilad och därjämte något sorgsen, likasom man vore biten av en liten råtta

   Hǫnð sá enndá nælta múshugginn út.

   Han såg ändå lite skamfilad och bedrövad ut.

musk

Bottniska

Substantiv

musk n

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /mɞ́sʨɛ/

1. (oräkneligt) så kallas avskrädet av hö, som lämnas kvar i krubban, sedan hästar har ätit, och består mest av mossa

musk’

Bottniska

Verb

musk’

• "Mall:uttal"

1. äta, säges mest skämtevis

   Dú varð musk’ meðan dú hæf nænnting.

   Du måste äta, medan du har någonting.

muta munðĕnn

Bottniska

Verb

muta munðĕnn

• "Mall:uttal"

1. belåtet och stilla röra läpparna

mútkurf

Bottniska

Substantiv

mútkurf m

1. mutkolv; en som tar mutor

mý

Bottniska

Substantiv

mý 1 n, 2 f

• "Mall:uttal"

1. mygg, mygga
2. mygga

Etymologi: Av .

Sammansättningar: mýskank, mýskrank, mýútt

myðs’

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-1 myðs’ f

• "Mall:uttal"

1. mössa

   Etymologi: Från ; jämför tyska Mütze.

   Sammansättningar: tuppmyðs’

mygłútt

Bottniska

Adjektiv

mygłútt

• "Mall:uttal"

1. möglig

mykjið

Bottniska

Adjektiv

mykjið n

• "Mall:uttal"

1. böjning

Adverb

mykjið

1. mycket

   Sammansättningar: ómykjið

   Synonymer: gódi

mykjinn

Bottniska

Adjektiv

mykjinn

• "Mall:uttal"

1. mycken

   mykjinn hærană

   många harar

   Etymologi: Av , ackusativform till mikill.

   Grammatik: Neutrum mykjið, genitivbildning mykils-.

   Sammansättningar: tykkmykjinn

mýl

Bottniska

Substantiv

mýl m

• "Mall:uttal"

1. boll; liten kopkramad boll eller klimp
2. trasigt bylte, boll av klutar

Etymologi: Av m med samma betydelse.

Besläktade ord: mylt’

Sammansättningar: snjǿmýl

Fraser: słá mýl

myłjes

Bottniska

Verb

myłjes

• "Mall:uttal"

1. mulna

myłnar

Bottniska

Verb

myłnar m

1. mjölnare

   Synonymer: malar

mylt’

Bottniska

Verb

mylt’

• "Mall:uttal"

1. vårdslöst linda, rulla ihop, så att det blir skrynklig

   mylt’ kłǽðę

   skrynkla kläderna

   Besläktade ord: mýl

   Synonymer: myrð’

mynnes

Bottniska

Verb

mynnes

• "Mall:uttal" (Hössjö, Skellefteå)

1. munvexla, samspråka, munhuggas

   Varianter: munnes

   Besläktade ord: munð

   Sammansättningar: fámynnes, kursmynnes

mýr’

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-1 mýr’ f

• "Mall:uttal"

1. kärr, mossa, sankt kärr

   "he gLöye bårta vätne på möyre"

   Det glimmade av vatten på myren.

   Sammansättningar: mýrmekr’, mýrgøril, mýrsłók, mýrsłý, mýrsvert’

   Etymologi: Av .

Verb

mýr’

1. krypa hoptals som myror i en myrstack, kräla om varannan, vimla; om barn, även om äldre personer

   Heð mýreð með fołk pá mærkneðĕnn.

   Det kryllade av folk på marknaden.

   Etymologi: Fornnordiska mýr n "en otalig mängd"; danska dialektala myrle "kräla i myckenhet"; danska myle; norska maura med samma betydelse; troligen av fornnordiska maurr m "myra".

myrð’

Bottniska

Verb

myrð’

• "Mall:uttal"

1. trycka ihop, knåda

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: mórð

   Synonymer: mylt’

myrgn’

Bottniska

Substantiv

myrgn’

1. morse

   i myrgn’

   i morse

2. böjning

myrgnęn

Bottniska

Substantiv

myrgnęn

• "Mall:uttal"

1. böjning

myrgnum

Bottniska

Substantiv

myrgnum

• "Mall:uttal"

1. böjning

mýrgøril

Bottniska

Substantiv

mýrgøril m

1. småspov

   Etymologi: Han har sitt namn därav, at han gör sitt bo på tuvor på myror. Den har ett skrikande och kvirande läte.

2. strandpipare
3. grönbena

   Synonymer: lillmýrgøril, mýrsníp’

4. enkelbeckasin

   Synonymer: himilsgeit

myrj’

Bottniska

Substantiv

myrj’ f

• "Mall:uttal"

1. glöd

Verb

myrj’

1. pyra

   Grammatik: Pret. myrd’, sup. myrt.

myrk

Bottniska

Adjektiv

myrk

• "Mall:uttal", neutr. /mɞ́ːʈ/, /mʏ́ːʈ/

1. mörk, ej upplyst:

   Heð ér nóv næ myrkt i dag, menn eð vær myrkændĭ i gár.

   Det är ganska mörkt i dag, men det var mörkare i går.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Kompar. myrkændĭ, superl. myrkest.

   Besläktade ord: myrk’, myrkn’, myrkr

   Sammansättningar: kæfmyrk

myrk’

Bottniska

Verb

myrk’

• "Mall:uttal"

1. mörkna

   Synonymer: myrkn’

myrkn’

Bottniska

Verb

myrkn’

• "Mall:uttal"

1. mörkna, övergå till skymning

   Heð hall á myrkn’.

   Det håller på att mörkna.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. myrkneð.

   Synonymer: myrk’

myrkr

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn myrkr n

1. mörker

   i myrkren

   i mörkret

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: myrk, myrk’, myrkn’

mýrsłók

Bottniska

Substantiv

mýrsłók m

1. myrbjörn

mysj’

Bottniska

Verb

mysj’

• "Mall:uttal"

1. isolera med mossa, täta en vägg med mossa, lägga mossa mellan timmerfogarna i trähusväggar

   Etymologi: Jämför norska mysja, av musa.

   Grammatik: Pret. myst’ eller mysjeð, sup. myst.

   Besläktade ord: musa, myst’

mystl’

Bottniska

Verb

mystl’

• "Mall:uttal"

1. vissla, göra ett fint läte med munnen, då man vill hava hästar att springa och oxar att stanna

mýútt

Bottniska

Adjektiv

mýútt

• "Mall:uttal"

1. mycket mygg

Mæðs

Bottniska

Substantiv

Mæðs m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

   Sammansättningar: Mæðssęn

   Besläktade ord: Mætis

mæðsk’

Bottniska

Verb

mæðsk’

1. äta

   Besläktade ord: mæt

   Synonymer: ita

Mæðssęn

Bottniska

Substantiv

Mæðssęn m

• "Mall:uttal"

1. ett efternamn

mægr

Bottniska

Adjektiv

mægr

• "Mall:uttal"

1. mager

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: magn’, mægr’

   Sammansättningar: mægrkrák’

mænn

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m mænn m

• "Mall:uttal"

1. (ovanligt) man

   Etymologi: Av , av urgermanska *mannaz.

   Sammansättningar: angrmænn, bǿnmænn, danemænn, forgangsmænn, fǫtugmænn, handlsmænn, hefamænn, mænnkynðis, mænnsaldr, mænnskæp, ókknugmænn, spilmænn, tǫłumænn, tułfmænn

   Synonymer: kær (allmännare)

   Antonymer: kelling, kunu

mænnkynðis

Bottniska

Adjektiv

mænnkynðis

1. män tillhörig, som har med män att göra

   Antonymer: kvinnkynðis

mænnskæp

Bottniska

Substantiv

mænnskæp n

1. samling av män

mæras

Bottniska

Verb

mæras

1. hångla eller på ett lösaktigt sätt hålla sig till en, eller, som man säger, gnida upp efter en

   Hann gár og mæras upp ett’ a alltjamt.

   Han går och gnider upp efter henne ständigt.

   Användning: Säges mest om ungdom, som på ett otuktigt sätt håller sig ständigt till varannan.

   Besläktade ord: mǫru

mærgfǫllug

Bottniska

Adjektiv

mærgfǫllug

1. flerfaldig

   Etymologi: Fornnordiska margfaldligʀ, margfaldʀ.

   Besläktade ord: mærgilundum, mangumlundum, mærgihanda

mærgi

Bottniska

Adjektiv

mærgi pl

1. många

   Etymologi: Av den gamla pluralformen margiʀ; fornnordiska margʀ "mången".

   Besläktade ord: mærgilundum, mangumlundum, mærgfǫllug, mærgihanda

mærgihanda

Bottniska

Adjektiv

mærgihanda

1. mångahanda

   mærgihanda kunster

   Besläktade ord: mærgilundum, mangumlundum, mærgfǫllug

mærgilundum

Bottniska

Adverb

mærgilundum

1. på många vis

   Synonymer: mangumlundum

mærk

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn Mall:gmq-bot-subst-m mærk 1-6 f, 7-8 m

• "Mall:uttal"

1. själva jorden

   Sit nið pá mærkę̆.

   Sitt ned på jorden.

   Synonymer: jórð

2. ödemark, vild skogstrakt

   Sammansättningar: mærkvís

3. skog, skogsmark, mark

   Hǫnð ér ufęni mærkę̆.

   Han är ifrån skogsbygden (kommen), d. ä. han hörer ej till dem, som bo på landsbygden.

   Veks eð nænnting nǽst é ufęni mærkę̆?

   Erhålles någon årsväxt och gröda hos er uppe i skogen?

4. skogssträcka invid en älv, på vilken man färdas båtledes och vilken skogssträcka alltid måste genomvandras för att komma förbi forsarna att man sedan kan fortsätta båtfärden

   Jämför: murk’

5. skogbevuxen landtunga mellan tvenne sjöar, där båtleden avbrytes av en fors, vattenfall eller mellanliggande land och vilken landtunga man måste genomvandra samt forsla sina saker till nästa sjöstrand eller spakvatten för att komma förbi forsen eller till nästa sjö, där åter båtled är möjlig
6. (viktenhet) mark

   Etymologi: Av "märke, tecken".

7. mask, matk; larv av vilken sort som helst

   Etymologi: Motsvarande isländska maðkur, norska mark, makk, av fornnordiska maðkr.

   Varianter: mærkj

   Sammansättningar: mærkstónginn, meitmærk

Etymologi: Av "skog".

Grammatik: Bfsg. mærkę̆, dat. mærkenn.

Fraser: út a mærkę̆

Sammansättningar: Ansmærkę̆, Anumærkę̆, Arnimærkę̆, Błásmærkę̆, Búllmærkę̆, Bótsmærkę̆, Einsmærkę̆, Eisteinsmærkę̆, Eirksmærkę̆, Fałemærkę̆, Fłurkmærkę̆, Gagsmærkę̆, Græfmærkę̆, Grímsmærkę̆, Gúmmærkę̆, Gúnnismærkę̆, Haukmærkę̆, Hemmismærkę̆, Hjaggmærkę̆, Hákmærkę̆, Kasamærkę̆, Kjałamærkę̆, Sjúłsmærkę̆, Tímbrmærkę̆, Tułfsmærkę̆, Tvaramærkę̆, Vibómærkę̆, Øynnismærkę̆

mærkenn

Bottniska

Adverb

mærkenn f

1. ute, utomhus

   Hǫnð ér útę mærkenn.

   Han är ute.

2. böjning

mærkj

Bottniska

Substantiv

mærkj m

• "Mall:uttal"

1. mask, matk

   Varianter: mærk

   Sammansättningar: meitmærkj

mærkneð

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m mærkneð m

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /mæ̀ːʈnɛn/, /mǽʈn̩/ (Umeå), eller /mɑ̀ːrknen/ (Luleå)

1. marknad

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: mærkneðsferð, mærkneðshełgj, mærkneðskunfekt, mærkneðsvíst

mærkneðsferð

Bottniska

Substantiv

mærkneðsferð f

1. marknadsfärd

mærkneðsvíst

Bottniska

Substantiv

mærkneðsvíst f

1. marknadshus

mærkstónginn

Bottniska

Adjektiv

mærkstónginn

1. maskäten

mærkvís

Bottniska

Adjektiv

mærkvís

• "Mall:uttal"

1. som har lätt för att finna väg i vild skog; ej gärna där går vilse

mærr

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f mærr f

• "Mall:uttal", gen. /mæːɾa/

1. sto

   Etymologi: Av .

   Synonymer: skjút

mærrĕnn

Bottniska

Substantiv

mærrĕnn

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. böjning

mæt

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn mæt m

• "Mall:uttal"

1. mat

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bíðmæt, ferðmæt, innmæt, mætkýl, mætspænn, mættóm, ómætslig, rakkarmæt, vógmæt

   Besläktade ord: mæðsk’

   Fraser: fá dil mæts

mætĕnn

Bottniska

Substantiv

mætĕnn

1. böjning

Mætis

Bottniska

Substantiv

Mætis m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

   Besläktade ord: Mæðs

mætreiðstóm

Bottniska

Substantiv

mætreiðstóm (oböjligt)

1. en mycket kort tid, en tid som behövs att i hast äta sitt mål eller att tillreda maten

   Fá jag bæra nn mætreiðstóm pá mig nóv skał heð varð’.

   Får jag bara en liten stund på mig, så ska det nog bli gjort.

mættóm

Bottniska

Substantiv

mættóm n

1. ledighet att äta
2. måltidsvila

mætŭm

Bottniska

Substantiv

mætŭm

1. böjning

mǿbl

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m mǿbl m

• "Mall:uttal"

1. möbel
2. figur, typ

   Hann ér ein nák mǿbl.

   Han är en obehaglig typ.

møyj’

Bottniska

Substantiv

møyj’ f

1. fästmö

   Etymologi: Av .

   Varianter: mæj’

   Grammatik: Bestämd form møyja.

   Sammansättningar: festmøyj’

nafar

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m nafar m

• "Mall:uttal"

1. navare

   Etymologi: Av .

   Varianter: nara

   Sammansättningar: andrstangsnafar, bergjnafar, vindnafar, nafarvind’

   Se även: vriðskæpt

nagg

Bottniska

Adjektiv

nagg

• "Mall:uttal"

1. allt vad som är nätto, för litet, snävt, felande till ändamålet, men allt i en liten mån, såsom ett ämne något litet för litet eller otillräckligt att göra det tilltänkta därav

   Hejnă ér nagt vegið.

   Det här är för nätt vägt.

2. snål, njugg

Jämför: snǫgg, snøgg

nagł’

Bottniska

Substantiv

nagł’ m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) fingernagel
2. spik

Etymologi: Av .

Sammansättningar: nagłtó, nagłútt, nagłhǫfuð

Besläktade ord: negł, negł’, nygł’

Verb

nagł’

1. nagla fast, spika

   Synonymer: negł’

nagłfuri

Bottniska

Adjektiv

nagłfuri

1. noga undersökt

nagłhǫfuð

Bottniska

Substantiv

nagłhǫfuð n

1. spikhuvud

   Synonymer: negłhǫfuð

nagłtó

Bottniska

Substantiv

nagłtó m

1. det verktyg, varmed smeder slår eller tillverkar huvuden på spikar och nitnaglar

nagłútt

Bottniska

Adjektiv

nagłútt

1. klåfingrig

   Synonymer: handærgj

nák

Bottniska

Adjektiv

nák

• "Mall:uttal"

1. njugg, karg, som giver liten tillgång

   Jag hæf nákt um tómĕð.

   Jag har ont om tid.

   Nákt um mætĕnn.

2. dålig

   nák mæt, kníf

   Heð ér nákt ið słag.

   Det är en dålig sort.

3. illasinnad, föga ansedd

   nák nn kær

   dålig karl

4. svag, illamående, sjuklig

   Ég ér nák i dag.

   nák dil fyrstándĕð

   som har svagt begrepp

   nákt minð’

   svagt minne

   nák dil heils’nn

   sjuklig

5. dålig, klen, usel

   Hǫnð ér ínt’ svø nák heldr.

   Han är ej så klen heller.

   Hǫnð ér nákændĭ enn jag.

   Han är sämre än jag.

6. elak, ogin

Grammatik: Kompar. nákændĭ, superl. nákest.

nákes

Bottniska

Verb

nákes

1. nå, närmas, träffas, hinna

   Nákes dú yksę, svø send mig ę.

   Når du yxan, så ge mig den.

   Ég nákes ínt’ finstrĕð.

   Jag når ej upp till fönstret.

   Vé nákes nóv hvor æðr’.

   Vi träffas väl.

   Turnĕð dernă ér svø hǿgt at heð nákes skýnŭm.

   Det där tornet är så högt att det räcker upp till skyn.

   Etymologi: Fornnordiska naka "nalkas".

namm’

Bottniska

Verb

namm’

1. taga, fatta

nár

Bottniska

Adverb

nár

1. när

   Nár ska dú kuma og hja łp’ mig?

   När ska du komma och hjälpa mig?

   Jag veit ínt’ átałĕð nár heð vær.

   Jag minns inte när åtalet var.

   Etymologi: Jämför fornnordiska hvenær, jämtska nur, svenska när.

   Användning: Ordet används mest interrogativt; i andra fall brukas ofta dá.

nara

Bottniska

Substantiv

nara m

• "Mall:uttal"

1. (verktyg) navare

   Synonymer: nafar

2. pinne, dymling eller tvärslå på en dörr, botten eller bräder för att sammanhålla dem

   Sammansättningar: narahuhl

   Synonymer: tréhǽhl

Verb

nara

1. förse med dymling

   Etymologi: Fornnordiska nara "beständigt vara hos en".

2. nara, sammanfoga

nát

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-n nát n

• "Mall:uttal"

1. fog, såt, fogning, öppning mellan stockarna i väggen av ett båthus, mellan plankor och bräder, som sammanfogas

   Se även: sát

nattúr

Bottniska

Substantiv

nattúr m

• "Mall:uttal"

1. natur

   Og deð ér fell fyr dý heð gár gǫligt mang’ gang’, fyr dý dum tróes ráð’ yfir nattúrum og all’ sorrtan, menn heð ér jó fyrsteð n mennisk ska vita at n ska innrikt’ sig útí sum nattúrn ér og int’ nattúrn ett’ menniskinn.

   Och det är väl för därför som det går galet många gånger, för att de tror att de rår över naturen och alla andra sorter, men det är ju det första en människa ska veta att man ska inrikta sig efter hur naturen är och inte naturen efter människan.

   Etymologi: Såsom norska, svenska, danska natur, isländska och färöiska náttúra av ; till nāscī "födas".

nð

Bottniska

Pronomen

nð

• "Mall:uttal"

1. obetonad form av hǫnð

   Hvors nð gár, svø skał nð rák’ nð.

   Vart man går, så skall man råka honom.

Artikel

nð

1. variant av hǫnð som används framför karlars namn och nomina personalia masculini generis, som orden far, bror och son

   Hæf dú sítt nð Eirk’?

   Har du sett Erik?

   Tag og ge um nælta og let nð gá.

   Tag och ge honom något litet och låt honom gå.

nę

Bottniska

Pronomen

nę f

• "Mall:uttal"

1. henne; objektform av hón eller hú

   Hvors hæf dú nę?

   Var har du henne?

   Användning: Formen nę används gärna efter vokal; jämför neð.

   Varianter: ę

neding

Bottniska

Substantiv

neding m

• "Mall:uttal"

1. stockeld ute på marken i skogen sommartiden, bestående av tvenne mot varandra lagda torra stockar af 5 eller 6 alnars längd med inhuggna skar i de mot varandra liggande sidorna, i vilka elden sättes. Nedingen brinner till följe härav med eld nedåt sidorna, ej uppåt, värmande sålunda dem, som ligger invid honom

   Synonymer: nídingseld

neðsl

Bottniska

Substantiv

neðsl f

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. nässla, brännässla

   Sammansättningar: neðsllund

nef

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-n nef n

• "Mall:uttal" (Umeå); /néːʋ/ (Luleå); /néɪ̯ːʋ/ (Kalix)

1. näbb, fågelnäbb
2. (skämtsamt) småbarn

Etymologi: Av ; av ett germanskt naƀja-; besläktat med næbb.

nefa

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m-an nefa m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) näve

   Hánn fjønteð dil um ve nefanum.

   Han gav honom en smäll med näven.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nefahvæss, nefafyll’, nefahǫgg, nefarykkj’, nefasterk, nefasvag

Verb

nefa

1. taga med handen, omfatta med handen, t. ex. då säd upphemtas med handskära
2. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/6 sig) få sendrag i handen, t.ex, då säd upphämtas med handskära

   Ég haf nefa mig, svø ég ér ínt’ svø skjere lengr.

3. hala (ömsa tag med händerna)

Etymologi: Av .

nefafyll’

Bottniska

Substantiv

nefafyll’ f

1. en handfull

   Gif mig nn nefafyll’ mjøł.

   Etymologi: Fornnordiska fylli f.

   Synonymer: gǫuknfyll’

nefahvæss

Bottniska

Adjektiv

nefahvæss

1. stark i händerna

nefarykkj’

Bottniska

Verb

nefarykkj’

1. handhälsa

nefasterk

Bottniska

Adjektiv

nefasterk

1. handstark; som har mycken styrka i händerna

   Etymologi: Jämför norska nevestark.

   Synonymer: handsterk

negł

Bottniska

Substantiv

negł m

• "Mall:uttal"

1. nitnagel

   Besläktade ord: nagł’, negł’, negłing

   Sammansättningar: negłhǫfuð

negł’

Bottniska

Verb

negł’

• "Mall:uttal"

1. fästa med nagel, fastnagla, nita

   Etymologi: Fornnordiska negla, nagla.

   Besläktade ord: nagł’, negł

nelik

Bottniska

Substantiv

nelik m

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. kryddnejlika

   Etymologi: Jämför färöiska nelikur, av .

nemn’

Bottniska

Verb

nemn’

• "Mall:uttal"

1. säga

   Etymologi: Av .

   Synonymer: segj’

   Besläktade ord: næmn

nennes

Bottniska

Verb

nennes

• "Mall:uttal"

1. våga

   Synonymer: trøyst’, vóg’

2. vara snål, spara för mycket

Etymologi: Av .

ner

Bottniska

Preposition

ner

• "Mall:uttal"

1. hos

   Etymologi: Av ; dubblett till nǽr.

   Synonymer: nǽst

nesahuł

Bottniska

Substantiv

nesahuł n

1. näsborre

nesj’

Bottniska

Verb

nesj’

• "Mall:uttal"

1. djärvt titta fram (liksom sticka näsan fram), våga, vidröra, drista sig

   Grammatik: Pret. nesjað /nɛ̀ʂʲːa/, sup. nesið /nɛ̀ːsɪ/.

   Synonymer: nesk’

nesk’

Bottniska

Verb

nesk’

1. nosa sig åstad, våga på, vara näsvist framme

   Nesk int dít n ænn’ gang’.

   Var inte näsvis en annan gång.

   Dú varð nesk’ ástæð um dú tyrs.

   Du må nosa dig åstad, om du törs.

   Synonymer: nesj’

nest

Bottniska

Substantiv

nest m

• "Mall:uttal"

1. matsäck, vägkost, resekost

   Besläktade ord: nestgjera, nestgjerð

2. avgäld i lappmarken till präster, häradshövdingar och fogdar och består av renstekar, rentungor, fågel och gråverk

   Sammansättningar: fógdenest, heradshyfdinganest

Etymologi: Av .

nest’

Bottniska

Verb

nest’

• "Mall:uttal"

1. tråckla fast något, sy fast något ovårdigt och i hast

   Etymologi: Av .

   Synonymer: lynk’, snerp’

nestgjera

Bottniska

Verb

nestgjera

1. utrusta med reskost, lägga i matsäck

   Grammatik: Pret. nestgjórð’, sup. nestgjórt.

   Varianter: nestgjøra

   Besläktade ord: nestgjerð

nestgjerð

Bottniska

Substantiv

nestgjerð f

• "Mall:uttal"

1. reskost, matsäck, arbetskost

   Besläktade ord: nestgjera

   Synonymer: ferðmat, førning

nestl’

Bottniska

Verb

nestl’

• "Mall:uttal", "Mall:uttal"

1. snärja, trassla ihop
2. innästla sig, ställa sig in hos någon genom smicker eller list

   Hann nestleð inn sig.

Etymologi: Av ett äldre nestla, efter (motsvarande engelska nestle; jämför tyska nisteln).

net

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-n Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn net n

• "Mall:uttal"

1. nät

   Sammansättningar: kułknet, netiknút, netistikk’, netitill’, síknet, skatanet

2. håll, mjälthugg

   Ég hæf fǫjið sum ið net átúndi brystĕð.

   Jag har som ett håll under bröstet.

Etymologi: Av .

Fraser: bó netę̆

neting

Bottniska

Substantiv

neting m

• "Mall:uttal"

1. nejonöga Petromyzon fluviatilis

ní

Bottniska

Adverb

ní

• "Mall:uttal"

1. ned i

   Etymologi: Sammadragning av nidi.

   Homofoner: níð

Räkneord

ní

1. nio

   all’ níirn

   alla nio

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Nom. och ack. níe, maskulinum níendt’n, femininum níendtę, neutrum níendteð, pluralis níirn.

nið

Bottniska

Adverb

nið

• "Mall:uttal"

1. ned

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nið a, niðett’, uppnið, uppniðá, nidí, nidrdeil

níð

Bottniska

Substantiv

níð n

• "Mall:uttal"

1. hån, begabberi, skamlig beskyllning

   gøra níð táf nænn

   göra spe, narr av någon

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nídingseld, níðsverk, níðsverkar

   Homofoner: ní

nið a

Bottniska

Verbpartikel

nið a

• "Mall:uttal"

1. nerpå

   Sikłĕð rinn’ enda nið a magann.

   Spotten rinner enda ned på magen.

   Sammansättningar: uppniðá

niðę

Bottniska

Adverb

niðę

• "Mall:uttal"

1. nedan

   Jag hæ vurtið vót niðę.

   Jag har blivit våt nedtill.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: niðędeil, niðędillę, niðęnett’, niðęfyr, nidęmyrkr

niðett’

Bottniska

Verbpartikel

niðett’

• "Mall:uttal"

1. nedefter, ned längs

niðfłídd

Bottniska

Adjektiv

niðfłídd

• "Mall:uttal"

1. misshandlad

níðsverk

Bottniska

Substantiv

níðsverk n

1. rackartyg, ogärning

   Sammansättningar: níðsverkar

niðum

Bottniska

Preposition

niðum

• "Mall:uttal"

1. nedanför

niffl’

Bottniska

Verb

niffl’

• "Mall:uttal"

1. slå lätt, lindrigt och hastigt

   Hǫnð niffleð nð ein øyrfíl.

   Han gav honom ett lätt slag vid örat.

2. med hastighet och häftighet rycka något från sitt ställe och kasta eller skuffa det till ett annat

   Jag lǽr kuma dil oð nyffl’ dig bortaf stółĕnn.

   Jag lär komma till att rycka dig från stolen.

Varianter: nyffl’, niffles, nyffles

Nikkj’

Bottniska

Substantiv

Nikkj’ m

1. ett mansnamn

Nikkus

Bottniska

Substantiv

Nikkus n

1. ett mansnamn

nima

Bottniska

Verb

nima

• "Mall:uttal"

1. taga, draga åt sig i sakta mak (vid notdrägt); draga åt sig noten, näve för näve på notvepet och notarmen

Nings

Bottniska

Substantiv

Nings m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

   Varianter: Niłs

   Sammansättningar: Ningssęn

Ningssęn

Bottniska

Substantiv

Ningssęn m

• "Mall:uttal"

1. ett efternamn

   Varianter: Niłssęn

nipr

Bottniska

Adjektiv

nipr

1. snyggt klädd

   Etymologi: Av .

nips’

Bottniska

Verb

nips’

• "Mall:uttal"

1. nappa åt sig i hast

   Besläktade ord: nopp’

nittan

Bottniska

Räkneord

nittan

• "Mall:uttal"

1. nitton

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: nittandt’n

níttitig

Bottniska

Räkneord

níttitig

• "Mall:uttal"; i sammansättningar /nɪ̀tːe-/

1. nittio

   —Hvurrig gamal ér é?

   —Jag ér níttitig og tag ti níttitigfyrsteð.

   Jag är nittio år och tar på det nittioförsta.

njúł’

Bottniska

Verb

njúł’

• "Mall:uttal"

1. hårt rulla hop, klämma hop, krama tillhopa med handen

   Hǫnð njúłeð hóp eð svø heð vart fyrderfeð.

   Hann klämde ihop det så att det blev fördärvat.

2. (verbum aktivum och neutrum) i hemlighet borttaga någonting, smussla undan någonting: obemärkt smyga sig undan med någonting (t. ex. pengar, sippor o. d., som tas med och kläms in i handen)

Grammatik: Pret. nǫuł (njúłeð), pl. nułu, sup. nułið.

njúrann

Bottniska

Substantiv

njúrann n

• "Mall:uttal"

1. njure

   Etymologi: Av en pluralform till .

   Sammansättningar: njúrannfeit’

   Synonymer: pypil, typilpalt

njúrannfeit’

Bottniska

Substantiv

njúrannfeit’ f

1. njurfett

njút’

Bottniska

Verb

njút’

1. njuta

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. sg. nǫut, sup. nutið.

   Jämför: nykk’, nytj’, nytt’

nn

Bottniska

Artikel

nn

1. en, obestämd artikel singularis maskulinum (även femininum)

   Heð ér nn kær sum vill tała við dig.

   Det är en karl som till tala med dig.

   Tag nn kvæst og sóp.

   Tag en kvast och sopa.

   Etymologi: Av .

nó

Bottniska

Verb

nó

1. urholka, göra ihålig

Substantiv

nó m

1. ho, urholkad stock, i vilken vatten slås åt boskapen och mat åt svin

   Sammansättningar: svínnó

2. ränna

   Sammansättningar: kvarnnó

Etymologi: Fornnordiska nói m "litet kärl"; norska no m "kärl av en urholkad stock".

Homofoner: nóv

nogal

Bottniska

Adjektiv

nogal

1. nogräknad

nǫkjinn

Bottniska

Adjektiv

nǫkjinn

1. naken

   Etymologi: Av .

nopp’

Bottniska

Verb

nopp’

• "Mall:uttal"

1. plocka
2. nappa i, ta fatt

   Hann noppeð tí n.

   nopp’ dil sig

Besläktade ord: noppes, nips’

noppes

Bottniska

Verb

noppes

• "Mall:uttal"

1. tävla om

   Besläktade ord: nopp’

nor

Bottniska

Adverb

nor

• "Mall:uttal"

1. norr

   Etymologi: Av .

   Varianter: nórð

   Sammansättningar: norbyggar, norett’, norlenning, norvegg

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn nor m

1. nordanvinden

nór

Bottniska

Substantiv

nór n

• "Mall:uttal", [nɯ́ᵝːɾ]

1. sund mellan tvenne sjöar, å eller flod som förenar tvenne sjöar
2. lågländ och smal skogstrakt emellan myrar och sjöar, som är såsom en hals och är merendels beväxt med små och mycket tät skog samt är igenomskuren antingen av en liten bäck eller något långt och smalt sankaktigt ställe

Etymologi: Motsvarande danska nor, "(grund) havsvik med smal öppning", fornsvenska och svenska dialektala nor, "trångt sund", norska nor "sund, smalt vattendrag"; av ett germanskt nŏra-; i avljudsförhållande till fornsaxiska naru, fornengelska nearo, engelska narrow "trång" (jfr isländska Nǫrvasund, Njǫrvasund "Gibraltar sund".

nórð

Bottniska

Substantiv

nórð m

• "Mall:uttal"

1. norr

Adverb

nórð

1. norr

   nórð i býnum

   norr på byn

   nórð i róĕn

   norr i vrån

   Varianter: nor

   Besläktade ord: nórðę, nórðest, nyrð

nórðę

Bottniska

Adverb

nórðę

1. norrifrån

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ǫustanórðęnett’, nórðęnettir, nórðęveðr

   Besläktade ord: nyrð, nórð

   Antonymer: sunðę

nórðęveðr

Bottniska

Substantiv

nórðęveðr n

• "Mall:uttal"

1. nordlig vind

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nórðęveðrspigg

Nórðmærning

Bottniska

Substantiv

Nórðmærning

• "Mall:uttal"

1. Nordmaling

nórðvið

Bottniska

Preposition

nórðvið

1. norr vid

   Etymologi: Jämför älvdalska nordwið.

norvegg

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m norvegg m

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. norrvägg

nóskes

Bottniska

Verb

nóskes

1. luggas

   Synonymer: hernes

nósstyng

Bottniska

Substantiv

nósstyng n

1. Cephenemyia trompe

   Synonymer: reinstyngj

nót

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-r nót f

• "Mall:uttal"

1. (fiske) not, fisknot

   Dú stæ der, sum bónd’n fyr nótę̆.

   Du står där alldeles handfallen.

   Besläktade ord: net, nǿt’

2. (musik) not

   Kund’ dú spila ettir nǿtrĭn?

   Kan du spela efter noterna?

3. skåra, ränna i bräder

nota

Bottniska

Substantiv

nota m

• "Mall:uttal"

1. gäddnate Potamogeton natans
2. medförd egenskap

   He ér denn notann tí nn.

   Det sitter i honom, det är hans medförda egenskap.

   Sammansättningar: gǫ́rðsnota

   Jämför: pábrá, gjerð

Adjektiv

1. artad, beskaffad

   hánn ér ínt’ svø nota

   han är inte så beskaffad

nóten

Bottniska

Substantiv

nóten

1. böjning

nótom

Bottniska

Substantiv

nótom

1. böjning

nótt

Bottniska

Verb

nótt

1. böjning

nǫ́tt

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-r nǫ́tt f

• "Mall:uttal"

1. natt
2. slut, omöjlighet

   Heð vart nǫ́ttę̆ fyr nð.

   Det blev alldeles omöjligt för honom.

   Heð vart nǫ́ttę̆ ti fæten.

   Det blev slut i fatet.

Vanliga konstruktioner: át nǫ́ttĕnn

Etymologi: Av .

Sammansättningar: nǫ́ttfyðril, nǫ́ttygł’, nǫ́ttskǫtu, nǫ́ttvǫku

nótt’

Bottniska

Verb

nótt’

• "Mall:uttal" (Hössjö, Skellefteå)

1. nynna

   Hǫnð gár ǫ́g nótt og sjóng alltjamnt.

   Han går och småsjunger alltjämt.

nǫ́ttfyðril

Bottniska

Substantiv

nǫ́ttfyðril m

1. nattfjäril Noctua

nǫ́ttskǫtu

Bottniska

Substantiv

nǫ́ttskǫtu f

• "Mall:uttal"

1. flädermus Vespertilio; fladdermus Vespertilio murinus
2. sägs skämtsamt och som skällsord åt dem som går och oroar sig om nätterna

   Áh dú nǫ́ttskǫtu dú skúll’ ligg’ heim’ i gǫ́rðŭm!

   Åh du mörkrädde, du skulle så gärna sova hemma!

nǫ́ttvǫku

Bottniska

Substantiv

nǫ́ttvǫku f

1. tallbit Pinicola enucleator
2. taltrast

   Synonymer: spiltræst, skáłtræst, trǫnutræst, tǫłutræst

nǫ́ttygł’

Bottniska

Substantiv

nǫ́ttygł’ f

1. nattuggla: kattuggla: Strix aluco

   Etymologi: Fornnordiska náttugla f.

   Synonymer: kættygł’

nǫuðstig

Bottniska

Substantiv

nǫuðstig n

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. skada (blodgjutning) som uppstår när man t. ex. i skogen stigit på något hårt

nǫuðstøytt

Bottniska

Adjektiv

nǫuðstøytt

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. stött så att man fått blåmärke

nǫudug

Bottniska

Adjektiv

nǫudug

• "Mall:uttal"

1. ovillig, trög, obenägen att göra något man blir tillsagd

   Hann vær nǫudug at gá dil skógs.

   Han ville inte gå till skogen.

   Etymologi: Av .

nǫut

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-n nǫut n

• "Mall:uttal"

1. nöt, nötkreatur, Bos taurus

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kłafanǫut, nǫutstíg, nǫutstónginn, nǫutviði, nǫuttá, nǫutug

   Se även: nǫutfórð, nǫutvórðinn, nǫuttá

Verb

nǫut sing

1. böjning
2. böjning

nǫut’

Bottniska

Verb

nǫut’

1. nöta

   nǫut’ kłǽðę

   genom nyttjande nöta kläderna

   Grammatik: Pret. nǫuteð.

nǫutstíg

Bottniska

Substantiv

nǫutstíg n

1. boskapsstig, boskapsväg

nǫutstónginn

Bottniska

Adjektiv

nǫutstónginn

1. stångad av hornboskap

   Synonymer: nǫutstukki (nybildning efter stækk, pret. av stíng’)

nǫuttá

Bottniska

Substantiv

nǫuttá n

1. boskapsgata

nǫutug

Bottniska

Adjektiv

nǫutug

1. nötaktig, dum som ett nöt
2. smutsig, vårdslös

nǫutviði

Bottniska

Substantiv

nǫutviði f

• "Mall:uttal"

1. ett långt spö eller vidja, varmed man driver boskap

nǫutvórðinn

Bottniska

Adjektiv

nǫutvórðinn

1. benägen till nötaktighet, smutsighet, vårdslöshet

nóv

Bottniska

Adverb

nóv

• "Mall:uttal"

1. nog

   Etymologi: Av , med en äldre övergång g /ɣ/ → v /w/ efter fornnordiskt ó.

   Vanliga konstruktioner: nóv áf dý, bra nóv

   Besläktade ord: nógal, nǿgd

   Homofoner: nó

nóv’

Bottniska

Verb

nóv’

• "Mall:uttal"

1. skada, ha en elak följd med sig

   Jag tenkt’ heð skúll’ ínt’ nóv’, menn heð nóveð nóv enndá.

   Jag trodde inte att det skulle göra något, men det skadade nog ändå.

2. lida brist

   Hǫnð nóvd’ ínt’ denn tíðĕnn hǫnð vær dreng.

   Han saknade inte drängarbetet.

   Hǫnð nóv’ ínt’.

   Det går ingen nöd hos honom.

   Hǫnð nóv’ ínt’ der nð ér.

   Han lider ingen brist där han vistas.

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. nóvd’ /nùdː/, sup. nóvdt.

nú

Bottniska

Adverb

nú

• "Mall:uttal"

1. nu

nubb

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m nubb m

• "Mall:uttal"

1. nubb

   Se även: pligg

nud

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-n nud n

• "Mall:uttal"

1. så heter den kroken, som göres på yttersta ändan av en inslagen spik, som har gått ut igenom på andra sidan, varmedelst dess ända åter slås in i veden, på det spiken ej måtte draga sig ut igen

   Ég tró dú gjórð’ nudĕð pá neð.

   Jag tror att du tog kol på det.

   Etymologi: Motsvarande norska nod (med kort vokal), isländska hnoð n; verbalsubstantiv till nuda.

   Varianter: nod

nuda

Bottniska

Verb

nuda

• "Mall:uttal"

1. att fästa spiken på ett sätt, som vid ordet nud sagt är

   Ég ska bæra nuda uti histskóĕn.

   Jag ska bara kröka sömmen i hästskonn.

   Etymologi: Jämför fornsvenska niudha, "nita, fästa", isländska hnjóða, "slå, hamra".

   Varianter: noda

2. knoga
3. gå sakta, dra benen efter sig

nummer

Bottniska

Substantiv

nummer f

1. nummer

núnnes

Bottniska

Adverb

núnnes

1. alldeles nyss

ný

Bottniska

Adjektiv

ný

• "Mall:uttal"

1. ny

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nýár, nýbółað, nýbółin, nýheit, nýland

   Antonymer: gamal

nýár

Bottniska

Substantiv

nýár n

1. nyår

   Sammansättningar: nýársæptę

nýársæptę

Bottniska

Substantiv

nýársæptę m

• "Mall:uttal"

1. nyårsafton

nýbyggjar

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m nýbyggjar m

• "Mall:uttal"

1. nybyggare

nýest

Bottniska

Adverb

nýest

• "Mall:uttal"

1. nyss

   Synonymer: i jaðanst, stondrs

nygł’

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-1 nygł’ f

• "Mall:uttal"

1. (sjöfart) en tapp eller pinne i botten av båten, som tas upp när båten är dragen i land, så att vattnet kan rinna ur båten

   Etymologi: Jämför fornnordiska negla f, norska nygla f.

   Besläktade ord: nagł’, negł’

Verb

nygł’

1. insätta tappen (se ovan) i hålet på en båt

   Grammatik: Pret. nygłeð.

nýheit

Bottniska

Substantiv

nýheit f

• "Mall:uttal"

1. nyhet

   Etymologi: Jämför danska nyhed, tyska Neuheit; avledning av ný.

nýhæring

Bottniska

Substantiv

nýhæring

1. (säljakt) om säl som nyss ömsat hår på våren

nykjil

Bottniska

Substantiv

nykjil m

• "Mall:uttal"

1. nyckel

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bóðnykjil, nykjilhuł

nykk’

Bottniska

Verb

nykk’

1. njuta
2. nyttja

Grammatik: Pret. nykte sup. nykt.

Se även: njút’, nytj’, nytt’

nýland

Bottniska

Substantiv

nýland n

1. mark som röjs till åkerodling

   Jämför: roðning

2. nyligen odlad jord

nyrð

Bottniska

Adverb

nyrð

• "Mall:uttal"

1. i norr, norrut, norråt, åt norden

   Etymologi: Fornnordiska nyrðri "norrare", komp. till norðr "norr".

   Användning: Brukas knappt ensamt men någon gång i sådana ord, nämligen nyrðallt "åt norra sidan men helt litet", nyrðifrá "norrifrån".

   Besläktade ord: nórð, nórðę

   Sammansättningar: nyrðett’

   Antonymer: søð

nyrðum

Bottniska

Preposition

nyrðum

• "Mall:uttal"

1. norr om

nyst’

Bottniska

Verb

nyst’

• "Mall:uttal"

1. nysta

Substantiv

nyst’ n

1. nystan

   Heð vær bæ sum ið nyst’, heð.

   Det var bara som ett nystan, det.

   Sammansättningar: nystbein

nystbein

Bottniska

Substantiv

nystbein n

• "Mall:uttal"

1. nystfot

nytj’

Bottniska

Verb

nytj’

• "Mall:uttal"

1. nyttja, använda

   Grammatik: Pret. nykt’, sup. nykt.

   Se även: nytt’, nykk’

nýtt

Bottniska

Adverb

nýtt

• "Mall:uttal"

1. ytterligare

   Dá umkríng tvá fjerðingęn vær lagt dít i græfę̆, svø vær eð dil oð vík’ yfir nǽfrĕð, sum vær uppum fiskĕnn, og legg’ dít nýtt trí hverf ettirsum deð fatas, svø deð vart sum heilguteð.

   När omkring två fjärdingar var lagda i gropen, så var det dags att vika över nävern, som var ovanpå fisken, och lägga dit ytterligare tre varv allteftersom det fattades, så det blev helt tillslutet.

Adjektiv

nýtt

1. böjning

nytt’

Bottniska

Verb

nytt’

1. njuta, ha nytta av

   Hǫnð nytt ínt’ næ á dý.

   Han hade ej nytta av det, han njöt inget därav.

   Etymologi: Fornnordiska nýta; fornengelska nyttjan; danska benytte; fornnordiska nyttja; fornhögtyska nuzjan; nyhögtyska nützen.

   Grammatik: Pret. och sup. nytteð.

   Synonymer: nykk’

næ

Bottniska

Pronomen

næ n

• "Mall:uttal"

1. några, något

   Etymologi: Kortform av nægeð; jämför fornnordiska nǫkkut med samma betydelse

   Sammansättningar: nælta

Adverb

næ

1. ungefär, något

   næ svø nǽr

   något så nära

   næ stæð nǽr

   nästan intill

   næ og næ

   någorlunda

   kłǫ́kkę næ tvá um nǫ́ttę̆

   ungefär klockan två på natten

   Fraser: næ hvorn deil, næ hvort, næ og næ, næ svø nǽr

næ áf dý

Bottniska

Adverb

næ áf dý

1. mycket, nog mycket av det, otaligt

   Heð vær næ áf dý hérnă.

   Det var nog mycket här, intet litet av det.

   Användning: Om samma talesätt sägs ironiskt, så betyder det: mycket litet, obetydligt, av ringa antal.

   Varianter: næ áf dí

næ líta

Bottniska

Adverb

næ líta

• "Mall:uttal"

1. lite grann

   Hérnă fatas næ líta enn.

   Här felar eller brister litet ännu.

   Synonymer: piligrút’, pjott, phlutt

næ og næ

Bottniska

Adverb

næ og næ

1. någorlunda

   Synonymer: bra nóv, næ svø nǽr

næ svø nǽr

Bottniska

Adverb

næ svø nǽr

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. något så när

   Synonymer: næ og næ, bra nóv

2. i närheten av

næbb

Bottniska

Substantiv

næbb m

• "Mall:uttal"

1. lång och smal landsudde, som hugger sig ut i sjön eller ligger mellan en älvs eller bäcks krökningar

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: nef

nædd

Bottniska

Substantiv

nædd m

• "Mall:uttal"

1. ringsäl, vikare Pusa hispida

   Hyperonymer: sjał

nǽfr

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn nǽfr n

• "Mall:uttal"

1. näver

   Kłamr’ nǽfrĕð svø heð ínt’ tylles bort.

   Klamra nävern så att det ej ihoprullar sig.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nǽfrlúðr, nǽfrstút, nǽfrkunt, nǽfrtyll’, nǽfrdós’, nǽfrrýf’, nǽfrtegt, skúrnǽfr, nǽfrtak

   Besläktade ord: nǽfr’

nǽfr’

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-1 nǽfr’ f

• "Mall:uttal"

1. ett stycke näver

   Besläktade ord: nǽfr

nǽfrlúðr

Bottniska

Substantiv

nǽfrlúðr m

1. lur av näver, som nyttjas av vallhjon

nægar

Bottniska

Pronomen

nægar f

1. någon

   nægar einke fá gang’.

   Någon enstaka gång.

   nægar gang’ (nærrgang’)

   någon gång, någonsin

   Grammatik: Mask. nægenn, neutr. nægeð, pl. nægr’, dat. nægum

nægeð

Bottniska

Pronomen

nægeð n

• "Mall:uttal"

1. något

   Grammatik: Mask. nægenn, fem. nægar.

nægenn

Bottniska

Pronomen

nægenn m

• "Mall:uttal"

1. någon

   Etymologi: Av ; jämför jämtska nugun.

   Grammatik: Femininum nægar, neutrum nægeð, pluralis nægr’, dativus nægum.

   Varianter: nægær

nægnstinð

Bottniska

Adverb

nægnstinð

1. någonsin

   Varianter: nænnsinð

nægnting

Bottniska

Pronomen

nægnting

• "Mall:uttal"

1. någonting

   Varianter: nænnting

nægr’

Bottniska

Pronomen

nægr’

• "Mall:uttal"

1. några

   Jag hæf nægr’ eik gærn ónysteð.

   Jag har några små passmar garn onystade.

   Besläktade ord: nægær, nægenn, nægeð, nægærst

nægum

Bottniska

Pronomen

nægum

1. dativform av næger

nægær

Bottniska

Pronomen

nægær m

• "Mall:uttal"

1. någon

   Etymologi: Av ; jämför jämtska nugun.

   Grammatik: Femininum nægar, neuturum nægeð, pluralis nægr’, dativus nægum.

   Varianter: nægenn

   Sammansättningar: nægærst, nærstæðs, næstæðs

nægærst

Bottniska

Adverb

nægærst

• "Mall:uttal"

1. någonstans

   Hvors nægærst?

   Var någonstans?

   Varianter: nærstæðs, næstæðs

   Sammansättningar: nægærstnǽr

   Antonymer: íngærst, íngærstæðs

næmn

Bottniska

Substantiv

næmn n

• "Mall:uttal"

1. namn

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: næmnlǫus

   Besläktade ord: nemn’

nǽmn

Bottniska

Adjektiv

nǽmn

• "Mall:uttal"

1. läraktig kvick, som har god fattningsgåva, lätt att lära och förstå

   Etymologi: Av .

   Varianter: nǽm, nǽmd, nimb

   Synonymer: fallinn

   Antonymer: ónǽmn, ófallinn

næmnlǫus

Bottniska

Adjektiv

næmnlǫus

• "Mall:uttal"

1. namnlös

   Etymologi: Av .

nænn’

Bottniska

Pronomen

nænn’

1. variant av ænn’

nænnting

Bottniska

Pronomen

nænnting

• "Mall:uttal"

1. någonting

   Varianter: nægnting

nǽr

Bottniska

Adjektiv

nǽr

• "Mall:uttal"; kompar. /nèmːene/; superl. /nèmːɛst/, /némst/

1. nära, intill

   nǽmstgrænn’nn

   den närmaste grannen

   Etymologi: Av ; se även ner.

   Grammatik: Kompar. nǽrmændĭ, superl. nǽrmest eller nǽmst.

   Sammansättningar: nǽrkvinn’, nǽrligginn, nǽrhennelig, nǽrhennis, nǽrskyldt, nǽryfir

   Fraser: næ svø nǽr, nǽr dí, nǽr sig sjøłf

nǽr dí

Bottniska

Adverb

nǽr dí

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. nära ögat

nǽrhennelig

Bottniska

Adjektiv

nǽrhennelig

• "Mall:uttal"

1. nära belägen, nära till hands

   Se även: nǽrhennis

nǽrhennis

Bottniska

Adverb

nǽrhennis

• "Mall:uttal"

1. nära till hands

   Se även: nǽrhennelig

nǽrkvinn’

Bottniska

Substantiv

nǽrkvinn’ f

1. barnmorska

nǽrligginn

Bottniska

Adjektiv

nǽrligginn

1. angränsande

nærr’

Bottniska

Verb

nærr’

1. lura

   Besläktade ord: nærr

nǽrskyldt

Bottniska

Adjektiv

nǽrskyldt

1. nära släkt

nǽryfir

Bottniska

Adverb

nǽryfir

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. nedåt

nǽst

Bottniska

Preposition

nǽst

1. hos

   Hann vístes nǽst mig.

   Han bor hos mig.

   Etymologi: Av .

   Synonymer: ner

nǽt’

Bottniska

Verb

nǽt’

• "Mall:uttal"

1. avknappa

nǿðg’

Bottniska

Verb

nǿðg’

• "Mall:uttal"

1. tvinga, nödga, övertala

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Passiv form nǿðges, pres. nǿdgis.

nǿgd

Bottniska

Adjektiv

nǿgd

• "Mall:uttal"

1. nöjd

   Dú má fell va nǿgd dá dú hæf fátt hall’ pá gómp’ heile nǫ́ttę̆.

   Du får väl vara nöjd, när du har fått hålla på och dansa hela natten.

   Etymologi: Till nóv.

   Varianter: nǿgdĭr

   Besläktade ord: ónǿgd

nǿł’

Bottniska

Verb

nǿł’

• "Mall:uttal"

1. söla mod något, som skall göras, dröja, vara senfärdig

   Etymologi: Såsom danska nøle av lågtyska eller frisiska nölen "vara ovillig".

nøss’

Bottniska

Verb

nøss’

1. helt lätt vidröra, stöta till helt litet

   Ég nøsseð bæra tí eð, og enndá svø fuld eð.

   Jag vidrörde det bara helt lätt, och ändå så föll det.

   Varianter: nøsl’

nǿt’

Bottniska

Verb

nǿt’

• "Mall:uttal"

1. draga not, fiska med not

   Nǿt’ dum i dag?

   Drager de not i dag?

   Besläktade ord: nót

   Sammansättningar: ísnǿt’

nǿtren

Bottniska

Substantiv

nǿtren

1. böjning

nøyt’

Bottniska

Verb

nøyt’

• "Mall:uttal"

1. nöta

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. nøytt’, sup. nøytt.

ó-

Bottniska

Affix

ó-

• "Mall:uttal"

1. o-, prefix som indikerar nekande
2. påvisar att något som skall göras ej är gjort ännu

   Heð hæf jag ógjórt.

   Det har jag inte gjort ännu.

Etymologi: Av .

Användning: Som regel får jakande betydelser omvänd innebörd, och nekande betydelser stärks. Till supinumformer menas att det som skall göras inte är gort ännu.

Sammansättningar: óár, óbærkeð, óbeitt, óbidrǫgji, óbigrípelig, óbigrǫfi, óbeiteð, óbidinn, óbillig, óbyggjinn, óbýtt, ódillátinn, ódjerf, ódainn, ófallinn, ófanzelig, óferð, óferðug, ófǿr’, ófrǫgjinn, ófyrhæppendis, ófyrsíinn, ófyrsvarand, ófyrvart, ófyrvarinn, óvær, ógaflig, ógárlig, ógimein, ógimeint, ógént, ógernum, ógóð, óhallug, óhendug, óhiskelig, óhugað, óhugasamm, óhuglig, óhúld, óhvæss, ókknugmænn, ókknug, ókunðug, ólaga, ólagsamm, ólídug, ólík’, ólíkt, ólíklig, ólítsamm, ólǫgum, ólústig, ómaga, ómagadǿm’, ómagafórð, ómagalig, ómagalundum, ómaka, ómaksamm, ómætslig, óminn’, ómuglig, ómorgneð, ómykjið, ónǽmn, óráðlig, ósein, óskyldt, óskynsamm, ósłétt, ósłjǿg, ósłǿg, ósterk, ótokt, ótoktug, ótrøystand, ótrifinn, ótrygg, ótyłd, ótýtt, óvarand, óvegað, óvegelig, óvert, óvitug, óviting, óvurðug, óvurðing

óár

Bottniska

Substantiv

óár n

• "Mall:uttal"

1. hårt missväxtår, missväxt

   Vé fing’ óárĕð i ár og.

   Vi fingo missväxt i år även.

   Etymologi: Av .

óbservǽr

Bottniska

Verb

óbservǽr

• "Mall:uttal"

1. observera

   Etymologi: Jämför tyska observieren, engelska observe, franska observer; av "ge akt på, vakta på, åtlyda".

   Varianter: óbsalvǽr

óbyggjinn

Bottniska

Adjektiv

óbyggjinn

• "Mall:uttal"

1. slösaktig, osparsam, ödsam, den som för mycket tager till i hushållningen i början och aldrig tänker på att det kan bliva allt

   Synonymer: óhúld

óbærkeð

Bottniska

Adjektiv

óbærkeð

1. eg. ej avbarkad; a) om timmer; b) om hudar och skinn
2. rå, ohyfsad

óð

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn óð n

1. smått om, klen skörd, klent fiske etc, även om småväxta människor

ódillátinn

Bottniska

Adjektiv

ódillátinn

1. som gör något utan tillåtelse

ódjerf

Bottniska

Adjektiv

ódjerf

1. blyg, blygsam

ódl’

Bottniska

Verb

ódl’

• "Mall:uttal"

1. odla

óðnsdag

Bottniska

Substantiv

óðnsdag m

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. onsdag

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: æskóðnsdag

ódúfinn

Bottniska

Adjektiv

ódúfinn

1. ej modig, ej vågsam; räddlivad

ǫ́dug

Bottniska

Adjektiv

ǫ́dug

• "Mall:uttal" (Umeå); /ɑ̀ːdä/ (Luleå)

1. förödsam, den som slösar allt och ingenting sparar, glupsk

   Etymologi: Jämför isländska auður "tom, öde".

   Synonymer: ǫuðsksamm

ófallinn

Bottniska

Adjektiv

ófallinn

1. en som ej är fallen eller händig att göra något

   Synonymer: ónǽmn

   Antonymer: nǽmn, fallinn

ófanzelig

Bottniska

Adjektiv

ófanzelig

1. ofantlig, oformligt stor, obäklig

   Varianter: ófanzlig

óferð

Bottniska

Substantiv

óferð f

1. ofärd, olycksfall

óferðug

Bottniska

Adjektiv

óferðug

• "Mall:uttal"

1. ofärdig, handikappad

ófrǫgjinn

Bottniska

Adjektiv

ófrǫgjinn

• "Mall:uttal"

1. olustig, omornad, ruskig, illamående, inte munter

   Användning: Är motsatsen till frǫgjinn men mera i bruk än det.

ǫfund

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn ǫfund f

• "Mall:uttal"

1. avund

   Fołkjĕð ér svø fúlt við ǫfund svø dú kænn ínt’ vara lavið dum.

   Folket är så fullt med avund, så att man inte kan bo ibland dem.

2. förtretlighet, förarglighet, besynnerlighet

   Heð vær líkveł ǫfundę̆ dú skúll’ varð’ uppsett.

   Det var högst förtretligt, att man inte skulle bli någonting till.

Etymologi: Av .

ófyrhæppendis

Bottniska

Adverb

ófyrhæppendis

1. oförmodat och mot ens önskan

ófyrsíinn

Bottniska

Adjektiv

ófyrsíinn

1. oförsiktig; som ej ser sig för

ófætt

Bottniska

Adjektiv

ófætt

1. oäven

   Heð vær ínt’ ófætt.

   Det var inte oävet.

og

Bottniska

Konjunktion

og

• "Mall:uttal"

1. och, ock (åldrigt)

Etymologi: Av , av , av

Adverb

og

1. också, även

   Ho var 'n fager stiint, å hä tykt a själv åg, sä a no gjernom villt vahl firä å ong-kära.

2. visst

   Han vȧr å tahttu sȯm to hodna.

   Han var visst nödträngd, som tog den där (nämligen till hustru).

Etymologi: Av , av , av

ógaflig

Bottniska

Adjektiv

ógaflig

1. otymplig

ógárlig

Bottniska

Adjektiv

ógárlig

1. ej tillreds, ej för tillfället färdig eller användbar

   Hann ér ógárlig dil oð fera.

   Han är ej resfärdig.

   Heð ér ógárligt.

   Det är ej färdigt till att begagnas.

   Antonymer: gárlig

ógént

Bottniska

Adverb

ógént

1. icke gent

   ógént at gá denn vegjĕn

   en krokväg

ógernum

Bottniska

Adverb

ógernum

1. ogärna

ógimein

Bottniska

Adjektiv

ógimein

• "Mall:uttal"

1. utomordentlig, ovanlig, ganska stor

   Besläktade ord: ógimeint

ógimeint

Bottniska

Adverb

ógimeint

1. ovanligt, utmärkt

ógóð

Bottniska

Adjektiv

ógóð

1. för god, avundsvärd, skadlig

   Heð vær ínt’ ógott um.

   Det var ej för mycket åt honom; han förtjänade det väl.

   Användning: Brukas både i god och ond bemärkelse.

ógreið’

Bottniska

Verb

ógreið’

1. bringa i oreda, hoptrassla

ǫgug

Bottniska

Adjektiv

ǫgug

1. ilsken, otålig

ogústi

Bottniska

Substantiv

ogústi

• "Mall:uttal"

1. augusti

ógǽf

Bottniska

Adjektiv

ógǽf

• "Mall:uttal"

1. ej givande; säges om vånor och bragder

   Grammatik: Neutr. ógǽft.

   Antonymer: gǽf

óhallug

Bottniska

Adjektiv

óhallug

1. som ej håller, som lätt går av

ȯhdderskog

Bottniska

Substantiv

ȯhdderskog m

1. alskog

ȯhdderspȧrr

Bottniska

Substantiv

ȯhdderspȧrr m

1. gråsiska Carduelis flammea flammea

   Synonymer: vimpling

óhendug

Bottniska

Adjektiv

óhendug

1. som ej är händig, ej har någon slags konstfärdighet

   Synonymer: ófallinn, ónǽmn

   Antonymer: hendug

óhúld

Bottniska

Adjektiv

óhúld

• "Mall:uttal"

1. slösaktig

   vara óhúld við płæðsĕnn

   att ta upp för mycket plats

   Synonymer: óbyggjinn, rummstigug, ǫuðsksamm

   Sammansättningar: óhúldfé

óhvæss

Bottniska

Adjektiv

óhvæss

1. slö, som ej biter

   Synonymer: słiǿg

okk’

Bottniska

Verb

okk’

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. addera

ókknug

Bottniska

Adjektiv

ókknug

• "Mall:uttal"

1. främmande, främling, okänd

   ókknugfołkjĕð

   okänt folk

   Etymologi: Jfr fno úkunnʀ.

ókknugmænn

Bottniska

Substantiv

ókknugmænn m

1. främmande, okänd person

óknytt

Bottniska

Substantiv

óknytt

• "Mall:uttal"

1. oknytt

   Heð vær óknytt ti Pér Ółs.

   Det brukade spöka hos Per Olssons.

ókunðug

Bottniska

Adjektiv

ókunðug

• "Mall:uttal"

1. okunnig av ställen, okunnig av landet, främmande på en ort

   Let nð ínt’ gá einsamminn sum ér ókunðug.

   Låt honom inte gå ensam, som är okunnig av landet.

   Etymologi: Fornnordiska kunnʀ, kuðʀ "känd; bekant".

ólaga

Bottniska

Verb

ólaga

1. bringa i olag, oordning

ólagsamm

Bottniska

Adjektiv

ólagsamm

1. svår att göra i lag

oldr

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-4 oldr f

• "Mall:uttal"

1. al, alträd, gråal Alnus incana

   Varianter: ȯhdder, aldr, auler

   Etymologi: Av , Jämför älvdalska ålder, svenska alder.

   Sammansättningar: ȯhdderspȧrr, ȯhdderskog

olg

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m olg m

1. sälhane

ólídug

Bottniska

Adjektiv

ólídug

• "Mall:uttal"

1. otålig, en som ej kan lida eller tåla det minsta

   Kurs hvoð dú ér ólídug.

   Kors bevars vad du är otålig.

   Användning: Det syftar mest på svårigheter, som kunna möta kroppens känslor.

ólík’

Bottniska

Verb

ólík’

1. ogilla
2. anse otroligt’

   Ég ólík’ eð int’.

   Jag anser det ej osannolikt.

ólíklig

Bottniska

Adjektiv

ólíklig

• "Mall:uttal"

1. överväldigande

   Etymologi: Av .

ólíkt

Bottniska

Adverb

ólíkt

1. opassande
2. orimligt
3. ganska, övermåttan

   ólíkt bra, illa, snáhl, stór, vakr

ólítsam

Bottniska

Adjektiv

ólítsam

1. olydig, gensträvig

   Antonymer: lítsam

2. ej att lita på

Óll’

Bottniska

Substantiv

Óll’ m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

   Etymologi: Av .

   Varianter: Ół’

   Sammansättningar: Ółssęn

ólǫgum

Bottniska

Adjektiv

ólǫgum

1. opassande

   Heð vær ólǫgum gjórt.

2. alltför mycket, omåttligt, orimligt

   ólǫgum rík, ólǫgum stygg

ǫłu

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m-oräkn ǫłu m

1. (kemi) alun
2. alunjord, ofruktbar jord

Etymologi: Såsom i andra germanska språk via franskan; möjligen besläktat med øł.

Sammansättningar: ǫłumærk, ǫłurík, ǫłustrǽk

ólústig

Bottniska

Adjektiv

ólústig

1. otrevlig

   ólústigt veðr

   otrevlig väderlek

ómaga

Bottniska

Substantiv

ómaga u

1. barn, övermage

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ómagadǿm’

Adjektiv

ómaga

1. barnslig, ej fullvuxen; omyndig

   Etymologi: Av .

   Synonymer: bærslig

ómaka

Bottniska

Verb

ómaka

1. besvära
2. besvära en sittande att uppstiga eller att maka åt sig
3. oroa, uppväcka (en sovande)

Etymologi: Av .

Besläktade ord: makligheit, ómaksamm

ómaksamm

Bottniska

Adjektiv

ómaksamm

1. besvärlig

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: ómaka, makligheit

ómn

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m ómn m

• "Mall:uttal"

1. ugn

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kakłómn, bǫkuómn, tigłómn, ómnstunn’, ómnskelling

ómætslig

Bottniska

Adjektiv

ómætslig

1. som ej kan ätas; osmaklig

   Antonymer: itanis, mætslig, spíssam

óndes

Bottniska

Verb

óndes

1. bli ond
2. krångla, när något inte lätt låter sig göras

Besläktade ord: hvǽnnes

óng

Bottniska

Adjektiv

óng

• "Mall:uttal"

1. ung

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: óng’

   Antonymer: gamal

óng’

Bottniska

Substantiv

óng’ m

1. unge

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: áłóng’, eitróng’, hæraóng’, hǿnsóng’, khissóng’, tissóng’

óngł

Bottniska

Substantiv

óngł n

1. mögel

   Besläktade ord: óngłes

óngłes

Bottniska

Verb

óngłes

1. mögla (om mjölk, ost o. d.)

   Besläktade ord: óngł

ónǿgd

Bottniska

Adjektiv

ónǿgd

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. missnöjd

ópparǽr

Bottniska

Verb

ópparǽr

• "Mall:uttal"

1. operera

   Besläktade ord: ópprasjón

ópprasjón

Bottniska

Substantiv

ópprasjón f

• "Mall:uttal"

1. operation

   Besläktade ord: ópparǽr

óráðlig

Bottniska

Adjektiv

óráðlig

• "Mall:uttal"

1. otäck, obehaglig,

   Heð vær færlig óráðligt.

   Det var hiskeligt otäckt.

   Etymologi: Motsvarande fornsvenska oradhliker, isländska úráðlegur, tyska unrätlich.

órð

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-n órð n

• "Mall:uttal"

1. ord

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: forórð, krúsigórð

   Besläktade ord: órð’

órð’

Bottniska

Verb

órð’

• "Mall:uttal"

1. orda, omtala

   Han órðeð int’ um na.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: forórð’

   Besläktade ord: órð

órne

Bottniska

Adjektiv

órne

1. unken, fuktig, orig; om mjöl och bröd

   Besläktade ord: órnes

órnes

Bottniska

Verb

órnes

1. bliva vidbrunnen av värme, bliva unken; om spannemål som tagit skada

   Etymologi: Av "uppvärma; bli varmt".

   Grammatik: Pret. órnese.

   Besläktade ord: órne

órt

Bottniska

Substantiv

órt

• "Mall:uttal"

1. (viktsmått) ort, 4,25 gram

   I hałf órt vær sum dúft.

   En halv ort var som en nypa.

   Etymologi: Av medellågtyska eller tyska ort.

   Sammansättningar: órtbissmał

ósein

Bottniska

Adjektiv

ósein

1. rask, hurtig, snabb

   Etymologi: Av .

   Synonymer: snjell

óskynsamm

Bottniska

Adjektiv

óskynsamm

• "Mall:uttal"

1. hård och känslolös mot andra, en som oömt hanterar någon

   Dum vara færlig óskynsamm við báðnę̆.

   De är ganska vårdslösa med sina barn.

   Etymologi: Av .

   Synonymer: óvurðug

ósłjǿg

Bottniska

Adjektiv

ósłjǿg

• "Mall:uttal"

1. som ej är vass

   ósłjǿg kníf

   Synonymer: óhvæss

ósłǿg

Bottniska

Adjektiv

ósłǿg

1. som gör dåligt handarbete

   ósłǿg hantverkar, snikkar

   Etymologi: Av .

oss

Bottniska

Pronomen

oss

• "Mall:uttal"

1. oss

   Ja vé sí nóv heimdǿmę um eð, heð ér nóv svø ner oss og.

   Ja vi se nog huru hemma tillgår, det är nog så hos oss också.

   Stakkare oss um faðrĕnn fall frá.

   Stackars oss om vår far går bort.

   Etymologi: Av .

ósterk

Bottniska

Adjektiv

ósterk

1. svag, utan styrka

óstǫdug

Bottniska

Adjektiv

óstǫdug

1. ostadig

   óstǫdug veðrleik

2. svag

   óstǫdug tráð

   Synonymer: błǫut, kłǫsug, magteslít’nn, słym

3. lättsinnig

   óstǫdug yngling

   Synonymer: słentelig

Etymologi: Av .

ósǿf

Bottniska

Adjektiv

ósǿf

1. som har svårt att sova eller sover oroligt

   Etymologi: Fornnordiska sœfr, svæfr.

ótrifinn

Bottniska

Adjektiv

ótrifinn

• "Mall:uttal"

1. som vantrivs, mår illa

ótrygg

Bottniska

Adjektiv

ótrygg

1. rädd, blyg, förlägen, skrikig; om barn, som är rädda för främmande
2. som ej rätt trivs; om kreatur

ótrøystand

Bottniska

Adjektiv

ótrøystand

1. tröstlös

   Besläktade ord: trøyst’

ótt’

Bottniska

Substantiv

ótt’ f

1. otta

   Jag fór í ótt’.

   Jag for i ottan.

   Etymologi: Av .

ótýtt

Bottniska

Adjektiv

ótýtt

1. olyckligt, osäkert, utsatt för spöke

   Heð ér ótýtt der i gǫ́rðŭm.

Adverb

ótýtt

1. olyckligt, oturligt

   Heð gikk svø ótýtt fyr mig.

   Jag hade sådan otur.

ǫuðkendt

Bottniska

Adjektiv

ǫuðkendt

• "Mall:uttal"

1. den eller det, som har så säkra, egna kännetecken att den av var och en ganska lätt igenkännes

   Etymologi: Av .

ǫuðskefúrútt

Bottniska

Adjektiv

ǫuðskefúrútt

• "Mall:uttal"

1. olustig, nedstämd, modfälld, olustig, ur slag

ǫug’

Bottniska

Substantiv

ǫug’ n

1. (anatomi) öga

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pl. ǫugenn; avledningar slutar på -ǫugd.

   Sammansättningar: ǫughvæss, ǫuglǫus, ǫugsterk, ǫugstinn

   Varianter: ǿg’

ǫughvæss

Bottniska

Adjektiv

ǫughvæss

1. som har sträng uppsyn

ǫuglǫus

Bottniska

Adjektiv

ǫuglǫus

1. blind

ǫugsterk

Bottniska

Adjektiv

ǫugsterk

1. som har starka ögon

ǫugstinn

Bottniska

Adjektiv

ǫugstinn

1. stirrande

   Jämför: stinnǫugd

ǫuk’

Bottniska

Verb

ǫuk’

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. öka

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. ǫukte, sup. ǫukt.

ǫuł’

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-1 ǫuł’ f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. rem i skidan över foten

   Varianter: ǿł’ n

   Sammansättningar: andorǫuł’, ǫułhuł

ǫum

Bottniska

Adjektiv

ǫum

• "Mall:uttal"

1. öm, ömtålig, lidande av värk

   Sammansättningar: ǫumfǿtt, ǫumkell, ǫumkýl’, ǫumskint

   Besläktade ord: ǫum’

ǫum’

Bottniska

Verb

ǫum’

1. ömma, hysa ömhet
2. känna ömhet, värk i någon kroppslem

Besläktade ord: ǫum

ǫumfǿtt

Bottniska

Adjektiv

ǫumfǿtt

1. ömfotad

   Ég æ lupið pá steinęn, svø ég ér ǫumfǿtt.

   Jag har sprungit på stenar(na), så jag är ömfotad.

ǫumskint

Bottniska

Adjektiv

ǫumskint

• "Mall:uttal"

1. ömtålig, en som ej tål det minsta hårda vidrörandet, som kommer åt dess kropp eller hud

ǫur

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m ǫur m

• "Mall:uttal" (Umeå, Holmön); /éʊ̯ːɾ/ (Luleå)

1. ör, stenör eller ett litet stengrund i sjöar och fjärdar, som är lite över och tittar i vattubrynet
2. stenig strand

   Synonymer: fjeru

Etymologi: Av .

Besläktade ord: ǫuring

ǫuring

Bottniska

Substantiv

ǫuring m

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. öring

ǫuskær

Bottniska

Substantiv

ǫuskær n

1. öskar, kärl varmed vatten öses ur båten

   Etymologi: Av .

ǫustę

Bottniska

Adverb

ǫustę

• "Mall:uttal"

1. österifrån

   Etymologi: Av .

   Varianter: óstę

   Sammansättningar: ǫustędil, ǫustęfyr, ǫustęnórðę, ǫustęnett’, ǫustęni, ǫustęsunðę, ǫustęveðr, ǫustęfyri, ǫustęnórðęnett’

   Antonymer: vestę

ǫustędil

Bottniska

Adverb

ǫustędil

1. i öster, österut

ǫustęfyr

Bottniska

Adverb

ǫustęfyr

1. österom

ǫustęfyri

Bottniska

Adverb

ǫustęfyri

1. österom

ǫustęni

Bottniska

Adverb

ǫustęni

1. österut, i östra sidan eller delen av

   ǫustęni veggum

   i östra sidan av väggen

ǫustęnórðę

Bottniska

Adverb

ǫustęnórðę

1. nordost

óvarand

Bottniska

Adjektiv

óvarand

1. odräglig

óvegað

Bottniska

Adjektiv

óvegað

1. ofarbar, ej plogad; om vinterväg

   Etymologi: Av .

óvegelig

Bottniska

Adjektiv

óvegelig

1. oundviklig
2. omätlig, ofantlig

   óvegelig stór, lít’nn

Etymologi: Till vega.

óvellug

Bottniska

Adjektiv

óvellug

1. oväldig

óvert

Bottniska

Adverb

óvert

• "Mall:uttal"

1. oförtjänt

   Heð fikk dú óvert.

   Det förtjänade du inte.

2. ändamålslöst, utan ändamål

   Heð ér óvert heð dú gár dil um.

   Det är inte värt för dig att gå till honom.

Etymologi: Fornnordiska úverđugr "ovärdig".

óviting

Bottniska

Substantiv

óviting m

• "Mall:uttal"

1. ovettig, stursk människa

óvitug

Bottniska

Adjektiv

óvitug

• "Mall:uttal"

1. ovettig

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: óviting

óvǫrn

Bottniska

Substantiv

óvǫrn f

1. vårdslöshet

óvurðing

Bottniska

Substantiv

óvurðing m

1. oordentlig, odygdig pojke

óvurðug

Bottniska

Adjektiv

óvurðug

1. vårdslös

   Synonymer: óskynsamm

óvær

Bottniska

Adjektiv

óvær

1. ovarsam, oförsiktig

   Etymologi: Av .

oyjes

Bottniska

Verb

oyjes

• "Mall:uttal"

1. beklaga sig, kvida, jämra sig

   Hǫnn væ svø sjúk heð hǫnn oyddis.

   Han var så sjuk att han jämrade sig.

   Etymologi: Jämför fornnordiska óast.

   Grammatik: Pret. oyddis, sup. oyddĭs.

pá vónvara

Bottniska

Adverb

pá vónvara

1. på försök, på vinst och förlust

   Ég tóv mig ein lutsedil pá vónvara.

   Hǫnð fór ástæð skóg’ pá vónvara.

   Han gick ut att jaga, för den händelsen att något villebråd kunde träffas.

   set út ein refsaks pá vónvara

2. på försök, ifall det skulle behövas

   Tag eð við dig pá vónvara.

   Ta det med dig för säkerhets skull.

pábrá

Bottniska

Substantiv

pábrá n

• "Mall:uttal"

1. släkttycke, ärvd likhet, egenhet för släkten

   Jämför: nota, gjerð

   Se även: brá pá

pafa

Bottniska

Verb

pafa

• "Mall:uttal"

1. plumsa (i snö)

Páł

Bottniska

Substantiv

Páł m

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. ett mansnamn

paltsłóng’

Bottniska

Substantiv

paltsłóng’ f

1. postväska, matväska, ryggsäck, handväska

   Grammatik: Def. paltsłóngę, pl. paltsłóngin.

panel

Bottniska

Substantiv

panel n

1. dörr- och fönsterfoder

pank

Bottniska

Substantiv

pank n (singulare tantum)

1. stök, skräp, ihopkastat på ett ställe, flyttningsgods, allehanda saker

   Heð ér svø mykjið pank hér.

   Det är så mycket skräp här.

   Besläktade ord: pank’

Adjektiv

pank

1. klen, dålig, eftergiven, len

   Jag ér ínt’ pank jag.

   Jag är inte klen jag.

   Hǫnð ér ínt’ pank dá hǫnð gár ástæð.

   Han är inte efterlåten, han ger sig ej strax eller med det minsta motstånd, då han går åstad.

   Användning: Brukas alltid i liknande talesätt, och alltid efter ínt’.

Verb

pank

1. böjning

pank’

Bottniska

Verb

pank’

• "Mall:uttal"

1. packa ihop skräp, städa ihop skräp, inpacka skräp

   Kǽrið pank i hóp læssĕð nælta.

   Kära packa eller städa ihop lasset lite.

   Besläktade ord: pank

patrón

Bottniska

Substantiv

patrón m

1. (nedsättande) skälm

peð

Bottniska

Substantiv

peð m

• "Mall:uttal"

1. cykel, velociped

   Synonymer: sýkl

peis

Bottniska

Substantiv

peis m

1. penis hos människan och i synnerhet boskap

Pell’

Bottniska

Substantiv

Pell’ m

1. ett mansnamn

pembl’

Bottniska

Verb

pembl’

1. (frekventativum) supa i smått, men ofta

   Dim sæt og pembleð heile nǫ́ttę̆.

   Varianter: pimpl’

penning

Bottniska

Substantiv

penning m

• "Mall:uttal"

1. penning

   Hvors ér penningęn?

   Var är pengarna?

   Hæf dú ínt’ næ penningum?

   Har du inga pengar?

   Hvoð dú yps’ við penningęn!

   Vad du slösar med pengarna!

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: leiðpenning, penningkætt’, penninglǫust

   Fraser: sí penning

Pét’

Bottniska

Substantiv

Pét’ m

1. ett mansnamn

   Etymologi: Av , från (Pétros), från πέτρος (pétros, “sten”), besläktat med πέτρα (pétra).

píg’

Bottniska

Substantiv

píg’ f

1. piga, hembiträde

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: brúðrpíg’, píglæt

   Synonymer: pígirskj

pigg’

Bottniska

Verb

pigg’

1. (reflexvt: pigg’ sig) tillfriskna; uppmuntras

pígirskj

Bottniska

Substantiv

pígirskj f

• "Mall:uttal"

1. (nedsättande) piga

   Synonymer: píg’

píglæt

Bottniska

Substantiv

píglæt f

1. smuts under dörrhandtag som ej torkats bort

pikkelig

Bottniska

Adjektiv

pikkelig

1. liten, mycket liten

   pikkelig grút’

   en allra minsta del av något

   Besläktade ord: pikkr, pikkug

   Synonymer: pillerig

Adverb

pikkelig

1. helt litet

píl’

Bottniska

Verb

píl’

1. ila snabbt som en pil

   Hann píleð fræmm nórðett’ vegjum.

pila

Bottniska

Verb

pila

• "Mall:uttal"

1. småröras, småröra sig, småröra fingrarna, ungefär som när man spelar på en klaveret

   Hǫnn pilað við fíngrĕð pá akslĕnn.

   Han lekte med fingrarna på axeln.

   Vanliga konstruktioner: pila pá

   Sammansättningar: pilabǫll

   Synonymer: pilr’

pilabǫll

Bottniska

Substantiv

pilabǫll m

1. en barnlek, då barn tävlar att med käpp peta en boll i något för tillfället öppet hål på marken

   Synonymer: pitabǫll

piligrút’

Bottniska

Substantiv

piligrút’ f

1. något pyttelitet

   Jämför: grút’, pjott, phlott, nælta

pilk’

Bottniska

Verb

pilk’

1. springa smått, trippa med små lätta steg; om barn

   pilk’ áf gárþi

   springa sin väg

   Vanliga konstruktioner: pilk’ áf

pilk’ áf

Bottniska

Fras

pilk’ áf

1. ge sig av, gå motvilligt

pill’

Bottniska

Substantiv

pill’ f

1. en art insekt, skräddare
2. mygglarv

pilles

Bottniska

Verb

pilles

1. träget röra på händer och fötter; sparka, sprattla, ej kunna hålla sig stilla
2. bemöda sig att uppstiga då man ligger illa på rygg, t. ex. i en grop eller ett dike

   Hǫnð lág der og pilleseð og vær ínt’ svø stíg’ upp.

   Han låg där och bråkade med händer och fötter, men förmådde ej resa sig upp.

   Tórdyfilĕnn lág og pilleseð pá vegjum, menn vær ínt’ svø kuma pá beinum.

pinn’

Bottniska

Substantiv

pinn’ m

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. pinne

pírelig

Bottniska

Adjektiv

pírelig

1. (om djur, människor, växter) späd, klen

pissmǫur

Bottniska

Substantiv

pissmǫur m

1. pissmyra, ettermyra Formica rubra

pit

Bottniska

Substantiv

pit m

• "Mall:uttal"

1. dålig arbetare, som ej får något ur sina händer färdigt gjort

   Besläktade ord: pitabǫll

pít’

Bottniska

Verb

pít’

1. pipa

   Fughlĕn píteð.

Pít’

Bottniska

Substantiv

Pít’

• "Mall:uttal"

1. Piteå

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: pítmáł

pitabǫll

Bottniska

Substantiv

pitabǫll m

1. en barnlek, då barn tävlar att med käpp peta en boll i något för tillfället öppet hål på marken

   Varianter: pilabǫll

pjáł’

Bottniska

Verb

pjáł’

1. pjunka

pjekk’

Bottniska

Verb

pjekk’

1. knacka, slå helt lätt

   Hǫnð pjekkeð pá nubbĕnn.

   Hann pjekkeð ti dyrę̆.

   Etymologi: Av .

   Jämför: dónk’, kłakk’

pjen

Bottniska

Adjektiv

pjen

1. liten, dålig

pjollr’

Bottniska

Verb

pjollr’

1. pratsjukeprata, låta käften gå

   pjollr’ pá sum lambstymmilĕnn

   prata på som lammsvansen går

pjosar

Bottniska

Substantiv

pjosar m

1. stackare, en usel stackare, usling, eländig varelse, som varken kan eller förmår någonting uträtta eller göra

pjott

Bottniska

Substantiv

pjott m

• "Mall:uttal"

1. lite grann

   Synonymer: nælta, piligrút’, płott

pjún

Bottniska

Substantiv

pjún n

1. stagg, en liten fisk, spigg

płág’

Bottniska

Substantiv

płág’ f

1. plåga

Verb

płág’

1. plåga

   Grammatik: Passiv form płáges.

płagat

Bottniska

Substantiv

płagat n (?)

• "Mall:uttal"

1. affisch

płagg

Bottniska

Substantiv

płagg n

1. slag, stryk

   Besläktade ord: płagg’

płagg’

Bottniska

Verb

płagg’

1. slå, ge stryk

   Grammatik: Pret. och sup. płaggeð.

   Besläktade ord: płagg

płánǽtrĭn

Bottniska

Substantiv

płánǽtrĭn f pl

1. de synliga linjerna i huden på flata handen, av vilka teckningar man förmenar sig kunna förutse en människas öde

   lesa płánǽtrĭn á einum

   se någons öde i handflatan

płega

Bottniska

Verb

płega

1. förpläga, undfägna

   Hǫnð płegað mig svø ólíkligt.

   Etymologi: Av , motsvarande tyska pflegen; av omstritt ursprung.

   Besläktade ord: płegað, płegall, płegalig, płeganing, płegasam

   Jämför: płǽg’

płent’

Bottniska

Verb

płent’

• "Mall:uttal"

1. pränta, skriva vackert
2. härma tryck, texta

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. płenteð.

płett’

Bottniska

Verb

płett’

1. smälla dovt

   Dim płetteð og skǫut við nælta lǫuskrút.

Substantiv

płett’ f

1. liten tunn pannkaka

   Sammansättningar: płettlogg, płettpænn’

płimm

Bottniska

Substantiv

płimm m

1. paraply

plogg

Bottniska

Substantiv

plogg n

1. plagg

pługg’

Bottniska

Verb

pługg’

• "Mall:uttal"

1. plugga

   Jag pługgeð i genn hułĕð ti tunnę.

   Jag satte tapp i tunnan.

   Heð ér int’ gutt oð pługg’ utí hǫnnda næ vit.

   Det är inte lätt att plugga vett i den där.

płút

Bottniska

Substantiv

płút m

1. (anatomi) läpp, tjock och framstående hängläpp

   Vanliga konstruktioner: heng’ płútĕn, setj’ út płútĕn

   Besläktade ord: płút’

płút’

Bottniska

Verb

płút’

• "Mall:uttal"

1. prata

   Besläktade ord: płút

2. pruta

   Mykjið fá jag płút’?

   Hur mycket får jag pruta?

   Sammansättningar: płútmon

płæðs

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m płæðs m

• "Mall:uttal"

1. plats

   Hǫnð rǿgd’ ínt’ płæðsĕnn.

   Han angav inte platsen.

   Hirnă ér nn dálig płæðs fyr dig.

   Det här är en olämplig plats för dig.

płǽg’

Bottniska

Verb

płǽg’

• "Mall:uttal"

1. förpläga med rusdrycker
2. bruka

   Heð płǽg’ hæ vyrið vanligt.

Grammatik: Pret. płǽgeð.

Jämför: płega

pórt

Bottniska

Substantiv

pórt m

1. förrum till fähus eller stall

   Etymologi: Av .

pót

Bottniska

Substantiv

pót m

1. lustigkurre, fiffig ooh livlig person

   Besläktade ord: pótelig

   Se även: pótĕnn

pótelig

Bottniska

Adjektiv

pótelig

• "Mall:uttal"

1. lämplig, behändig, väl till pass, förträfflig, storståtlig; lustig (om folk, kläder)

   Besläktade ord: pót, pótĕnn

pótĕnn

Bottniska

Substantiv

pótĕnn m

• "Mall:uttal"

1. förträffligt medel till visst ändamål, något väl passande till en viss sak

   Hvítlǿkjĕnn ér pótĕnn át faðnum.

   Vitlöken är förträfflig att fördriva Fan med.

   Heð vór pótĕnn át um.

   Det vore lagomt åt honom.

2. bestämd form singularis nominativus av pót

pott’

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-1 pott’ f

• "Mall:uttal"

1. butelj, glasflaska

   Heð ér int’ veł um int’ pottę stár pá bórðĕð alltjamt.

   Det är inte bra, om inte brännvinsflaskan fortfarande står på bordet.

   Etymologi: Av .

prekatór

Bottniska

Substantiv

prekatór m

1. skällsord åt karlar

primp

Bottniska

Adjektiv

primp

1. som tar illa upp, blir stött, ond

   Synonymer: snarstikjinn

priskurant

Bottniska

Substantiv

priskurant m

1. postorderkatalog

prǫtug

Bottniska

Adjektiv

prǫtug

1. pratig

   Sammansättningar: prǫtugfǿr

prypp’

Bottniska

Verb

prypp’

1. fjärta, släppa väder

   Synonymer: drunt’, frypp’

púf

Bottniska

Substantiv

púf m

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /pʉ́ːven/; nom. bfpl. /pʉ́ːvɐ/

1. odygdigt barn (även om djur)

púł

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m púł m

•  "Mall:uttal"; nom. bfsg. /pʰʉ́ːɳ/; nom. bfpl. /pʰʉ̀ːɽɐ/ (Umeå)

1. stursk och envis man

   Besläktade ord: púług

   Jämför: súrpúł’

pull’

Bottniska

Substantiv

pull’ f

• "Mall:uttal"

1. bubbla

Verb

pull’

1. bubbla

pund

Bottniska

Substantiv

pund n

• "Mall:uttal"

1. (viktenhet) pund

   Hǫnð vóg tíe pund.

   Han vägde tio pund.

pusa

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-m-an pusa m

• "Mall:uttal" (Umeå); /pùːsa/ (Överkalix)

1. påse

   Hvoð hæf dú inni pusanum?

   Vad har du i påsen?

   Etymologi: Av .

pyls’

Bottniska

Substantiv

pyls’ f

1. korv, blodkorv
2. hackmat a lever, lunga, hjärta, huvud m. m. vid slakt

pynt’

Bottniska

Verb

pynt’

• "Mall:uttal"

1. sorgfälligt putsa, tillreda; smycka, göra rent och snyggt

   Dú gjit pynt’ dig nælta innę dú gár dil stædum.

   Du lär väl snygga till dig något innan du går till staden.

2. (konstruktion: pynt’ nið) smutsa ner

   Dú hæf líkul pynteð nið dig.

   Pynt int’ nið gułfen við vótpjeksin dín’!

   Söla inte ned golvet med dina blöta pjäxor!

   Nú hæf dú pynteð dig i sóten.

   Fyrbærmese hvurrig dú æ pynteð kłǽðę dín’!

pypil

Bottniska

Substantiv

pypil m

1. (anatomi) njure

   Sammansättningar: pypilgres, pypilnas, pypilpalt

   Synonymer: njúrann, typilpalt

pýr

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn pýr n

1. tråkigt småarbete, småsysslor, göromål, som går sakta och fordrar mycken tid

   Heð vær ið færlig pýr sum altið rekk dil.

   Det var ett hiskeligt prackarbete, som alltid räcker till.

2. besvär

   Heð ér ið hæsklig pýr við heðdernă.

Besläktade ord: pýr’

Synonymer: pýring, pýrning

pytt

Bottniska

Substantiv

pytt m

• "Mall:uttal"

1. liten gosse

pænnkǫku

Bottniska

Substantiv

pænnkǫku f

1. pannkaka

pænnpíning

Bottniska

Substantiv

pænnpíning m (singulare tantum)

1. det sämsta survattnet som blir kvar i brännvinspannan, sedan efterlanken är överrunnen, panndrav

pær

Bottniska

Substantiv

pær n

1. par, något i tvefald

   Etymologi: Av .

   Fraser: pærum, pær um pær

pǽr’

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-1 pǽr’ f

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /pʰɛ̀ːɾɐ/; nom. bfpl. /pʰɛ̀ːɾɛn

1. potatis

   Etymologi: Av .

   Grammatik: När man talar om potatis i kollektiv eller allmän betydelse brukas nom. bfpl. pǽrern.

   Sammansättningar: pǽrarð, pǽrænn, pǽrgref, pǽrhínk, pǽrkáł, pǽrmjøł, pǽrknupp, pǽruhvænn, pǽrpúł, pǽrpubb, pǽrrand, pǽrrís, pǽrskír, sǽðispǽrin

pǽrgref

Bottniska

Substantiv

pǽrgref n

1. hacka varmed man gräver upp potäter

pǽrkáł

Bottniska

Substantiv

pǽrkáł m

1. potatisblast

   Synonymer: pǽrrís

pærl’

Bottniska

Substantiv

pærl’

• "Mall:uttal"

1. pärla

   Heð kumeð upp næ gúł’ a pærl’.

   Det kom upp några gula pärlor.

   Etymologi: Av ett vulgärlatinskt perla, sannolikt ombildning av eller bildat till latinska perna, ursprungligen betecknande en musselart.

pǽrrand

Bottniska

Substantiv

pǽrrand f

• "Mall:uttal"

1. potatisfåra

   Se även: ristefor

pǽrskír

Bottniska

Substantiv

pǽrskír f

1. nötskrika

   Synonymer: skógskír, skógskǫtu, rugskír, rugskrík’

pæsk’

Bottniska

Verb

pæsk’

1. plaska, slå med händerna eller annat i vatten eller annan vätska såsom barn pläga göra

   Hǫnð pæskeð ti vǫtufætĕð svø eð skvimpeð pá allum sídum.

   Han plaskade i vattenfatet så att det skvätte åt alla håll.

   Synonymer: skuła

pæsl’

Bottniska

Verb

pæsl’

• "Mall:uttal"

1. vispa

pæss

Bottniska

Adverb

pæss

• "Mall:uttal"

1. hur mycket

   Pæss rík vart dú?

   Hur rik blev du?

   Pæss langt ér eð dil stæðĕnn?

   Hur långt ungefär är det till staden?

2. ungefär

   (svø) pæss sum nn fjeðndeil

   ungefär 1/4 mil

   Heð ér svø pæss sum i dag.

   Det är ungefär i dag.

Synonymer: mátt

Sammansättningar: pæssum

pǿs

Bottniska

Substantiv

pǿs m

1. pust, hård suck

   Hann vær gárlig słepp’ síztpǿsn.

   Han var färdig att släppa sista pusten.

2. en liten väderpust, som strax är förbi
3. fjärt
4. (anatomi) pung: scrotum

   ta pǿs á nænn

   ta kol på någon

5. pojke

   Synonymer: guss’, gút, strík

Besläktade ord: pǿs’

pǿs’

Bottniska

Verb

pǿs’

1. koka över
2. yva sig
3. brinna dåligt, utan låga; om sur ved
4. blåsa hastigt med munnen, pusta tungt en och annan gång, flåsa häftigt och ojämnt

   Jó dú hæf næ pǿs’ yfir.

   Nog har du att oroa dig över.

   Hvurrig lengj’ ska dú stá og pǿs’ og enndá ínt’ fá upp eldĕnn?

   Hur länge ska du stå och blåsa och ändå inte få upp elden?

5. jäsa upp, svälla upp, helst med luftbubblor

Grammatik: Pret. pǿst’, sup. pǿst.

Besläktade ord: pǿs

Sammansättningar: pǿsleirę

pǿsleirę

Bottniska

Substantiv

pǿsleirę f (oböjligt)

1. jäslera

   Synonymer: kiku

rá

Bottniska

Substantiv

rá n

1. rågång

   Sammansättningar: rálinj

   Synonymer: linj

rað

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-a rað f

• "Mall:uttal"

1. rad

   Dú haf ínt’ lisi nn rað ti abisbóka.

   Du har inte läst en rad i abc-boken.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: rada, roda

   Sammansättningar: rodarétt

Adjektiv

rað

1. snar

   He ér ratt gjórt.

   He ér radernde sagdt enn gjórt.

2. som är nära till hands, tjänlig till, lätt att göra; som fort kan ske

   He ér radernde drikk’ enn súp’ ve skéda.

   Det går fortare att dricka än äta med sked.

   radest gjórt

   lättast, fortast gjort

   radeste vegjenn

   ginaste vägen

3. rak

Etymologi: Av .

Grammatik: Kompar. radernde, superl. radest, neutr. ratt.

Sammansättningar: óratt, raðbergd, raðfyri, raðpissebyksern, raðveg, rattátmat

Fraser: vora ratt át

ráð

Bottniska

Substantiv

ráð n

• "Mall:uttal"

1. råd

   Hann słó áf rádĕð.

   Han ångrade sig.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: áráð, hjałpráð, ráðlǫus

   Besläktade ord: ráð’

ráð’

Bottniska

Verb

ráð’

1. (ofta: ráð’ við) förmå, hava makt, förmåga, tillstånd eller rättighet till

   Ráð dú við lypt’ tjerutunnę?

   Förmår du lyfta tjärtunnan?

   Ráð dú gera heð?

   Ég hæf rádt mig ein hist.

   Användning: När ráð’ við betonas betyder det "klara av, orka", men obetonat betyder det "komma åt".

2. (konstruktion: ráð’ dil) förskaffa, förvärva, uppköpa

   Synonymer: dilráð’

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. rádd’, sup. rádt.

Besläktade ord: ráð

rada

Bottniska

Verb

rada

• "Mall:uttal"

1. placera i rader

Substantiv

rada f sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

rafa

Bottniska

Verb

rafa

• "Mall:uttal"

1. skälla

   Sammansättningar: rafalás, rafatré

ragg

Bottniska

Substantiv

ragg m

1. frost

   Besläktade ord: ragg’

   Synonymer: frøyst

ragg’

Bottniska

Verb

ragg’

1. bilda rimfrost

   Heð raggeð pá skjeggĕð.

   Det bildades rimfrost på skägget.

   Besläktade ord: ragg

rak

Bottniska

Adjektiv

rak

1. rak

   Etymologi: Av , sammanhörande med rekj’, rétt och rák’.

   Sammansättningar: raklang

rák

Bottniska

Substantiv

Mall:gmq-bot-subst-f-4 rák f

• "Mall:uttal"

1. fåra i hö, hösträng
2. bena (i huvudet)
3. strömfåra

   Hann ródd’ mitt i strǿmrákę̆.

   Han rodde mitt i strömfåran.

   Hann stǫupt’ nið i strǿmrákę̆.

   Han föll ned i strömfåran.

   Synonymer: mergj

4. rännil av något flytande ämne

   Sammansättningar: vǫturák

Etymologi: Av .