avrätta

Swedish

Alternative forms

• afrätta (obsolete)

Etymology

Equivalent to av- +‎ rätta. Originally from Old Swedish rætta (“execute”), from Old Norse rétta, from Proto-Germanic *rihtijaną. Prefixed by analogy to Middle Low German africhten. Compare Danish afrette, Norwegian avretta, German abrichten.

Verb

avrätta (present avrättar, preterite avrättade, supine avrättat, imperative avrätta)

1. to execute, put to death

   avrättas genom hängning

   be executed by hanging

   avrättas i elektriska stolen

   be executed by electric chair

Conjugation

Conjugation of avrätta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	avrätta		avrättas
Supine	avrättat		avrättats
Imperative	avrätta		—
Imper. plural1	avrätten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	avrättar	avrättade	avrättas	avrättades
Ind. plural1	avrätta	avrättade	avrättas	avrättades
Subjunctive2	avrätte	avrättade	avrättes	avrättades
	Participles
Present participle	avrättande
Past participle	avrättad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• avrättning
• skarprättare

References

• avrätta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• avrätta in Svensk ordbok (SO)
• avrätta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• avrätta in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• rätta in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:1: M-T