Josef Wenzel Radetzky von Radetz
Josef Radetzky | ||
---|---|---|
Josef Radetzky, målning av Georg Decker. | ||
Titlar
| ||
Yrke | Militär | |
Militärtjänst
| ||
I tjänst för | Habsburgska monarkin (1784-1804) Kejsardömet Österrike (1804-1858) | |
Försvarsgren | Armén | |
Land | Österrike | |
Tjänstetid | 1784-1858 | |
Grad | Fältmarskalk | |
Slag/krig | Österrikisk-turkiska kriget Franska revolutionskrigen Tredje koalitionskriget Femte koalitionskriget Sjätte koalitionskriget Sjunde koalitionskriget Första italienska frihetskriget | |
Politik
| ||
Tillträdde | 1848 | |
Avgick | 1857 | |
Företrädare | Ämbetet skapat | |
Efterträdare | Maximilian av Österrike | |
| ||
Personfakta
| ||
Smeknamn | Vater (far) | |
Född | 2 november 1766 Trebnitz, Böhmen, Habsburgska monarkin | |
Nationalitet | Böhmare | |
Död | 5 januari 1858 (91 år) Milano, Kungariket Lombardiet-Venetien | |
Dödsorsak | Lunginflammation | |
Religion | Katolsk kristendom | |
Släkt
| ||
Frälse- eller adelsätt | Radetzky von Radetz | |
Sätesgård | Trebnitz | |
Familj
| ||
Gift | 1798 | |
Make/maka | Francesca von Strassoldo Grafenberg (1798-1854; hennes död) | |
Barn | 5 | |
Radetzkys grav i Wetzdorf, Nedre Österrike | ||
Radetzkys staty i Prag.
| ||
Grevliga ätten Radetzky von Radetz vapensköld. |
Johann Joseph Wenzel Anton Franz Karl Radetzky von Radetz (tjeckiska: Jan Josef Václav hrabě Radecký z Radče), född den 2 november 1766 i Trebnitz (Třebnice) i Böhmen (i dag del av Sedlčany i Tjeckien), död den 5 januari 1858 i Milano, var en böhmisk-österrikisk greve och militär. Dagens historiker ser Radetzky som en av Österrikes mest betydelsefulla militärer under 1800-talet. Under sin samtid var han även mycket omtyckt av sina soldater, vilka kallade honom för "Vater" (svenska: far).
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Radetzky föddes den 2 november 1766 på familjegodset Trebnitz i Böhmen. Han inledde sin militära karriär vid 18 års ålder då han skrevs in som kadett vid ett kyrassiärregemente.[1] Två år senare erhöll han officersfullmakt och deltog i österrikisk-turkiska kriget som adjutant hos fältmarskalken Franz Moritz von Lacy. Under franska revolutionskrigen tjänstgjorde Radetzky vid fronten vid Rhen och i Nederländerna. 1799 blev han överste och, efter slaget vid Marengo 1800, regementschef.
Under femte koalitionskriget befordrades Radetzky till fältmarskalklöjtnant, och förde befäl över en division ur den österrikiska 4:e kåren under slaget vid Wagram 1809. Efter krigsslutet utnämndes han till chef för arméns generalstab och deltog som sådan i sjätte koalitionskriget.[2]
1821 blev Radetzky kommendant i Olmütz och utnämndes tio år senare till befälhavare över de österrikiska trupperna i Norditalien. 1836 befordrades han även till fältmarskalk.
Som överbefälhavare i Italien såg Radetzky till att stärka den militära beredskapen och förordade bättre träningsmetoder för trupperna, samt lade ner stora resurser på förstärkandet av fästningarna vid gränsen.
Italienska frihetskriget
[redigera | redigera wikitext]1848 skakades Italien av en serie uppror som kulminerade i första italienska frihetskriget, då ett flertal italienska stater med kungariket Piemonte-Sardinien i spetsen anföll Österrike. Vid krigsutbrottet befann sig Radetzky i Milano, men tvingades strax därefter utrymma staden. Radetzkys förberedelser hade dock gett resultat och vid krigsutbrottet var han därför redo för strid.
Sedan italienarna trängt in i Lombardiet genomförde Radetzky en framgångsrik motoffensiv och besegrade dem i slagen vid Santa Lucia, Curtatone och Custoza, samt intog städerna Vicenza och Palmanova.
En förnyad sardinsk offensiv hejdades i slaget vid Novara som blev en avgörande seger för österrikarna. Med framgången var kejsardömets ställning i Italien säkrad och den sardinske kungen Karl Albert tvingades gå med på en vapenvila.
Efter krigsslutet samma år lyckades han med viss hårdhet upprätthålla lugnet i provinsen.
Pensionering och död
[redigera | redigera wikitext]1857, vid 90 års ålder, begärde Radetzky slutligen avsked från armén. Han hade då 72 tjänsteår bakom sig, hade tjänat under fem kejsare och deltagit i sjutton fälttåg. Radetzky avled av lunginflammation den 5 januari 1858 och begravdes i Wetzdorf i Nedre Österrike.
Eftermäle
[redigera | redigera wikitext]Efter sin död hyllades Radetzky på flera sätt. I Prag restes samma år en minnesvård över honom med statyer modellerade av Emanuel von Max. 1892 uppfördes även en ryttarstaty av honom i Wien, utformad av bildhuggaren Caspar von Zumbusch.
Redan 1848 komponerade Johann Strauss den äldre Radetzkymarschen, vilken han tillägnade Radetzky efter dennes framgångar i Italien.
Bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Ryttarstaty av Radetzky framför det tidigare krigsministeriet i Wien. Statyn utformades av bildhuggaren Caspar von Zumbusch och uppfördes ursprungligen 1892.
-
Radetzky till häst under kriget i Italien.
-
Byst av Radetzky utställd på Risorgimentomuseet i Milano.
-
Fotografi taget av Radetzky vid 89 års ålder 1856.
-
Byst av Radetzky vid sidan av hans hederssabel, Militärhistoriska museet, Wien.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Nordisk familjebok: Josef Radetzky
- Sked, Alan (2011). Radetzky: Imperial Victor and Military Genius ISBN 9781848856776 (på engelska)
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- Encyclopedia Britannica: Josef Radetzky (på engelska)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sked, Allan (2011). Radetzky: Imperial Victor and Military Genius. sid. 4. Läst 20 maj 2019
- ^ ”Joseph, Graf Radetzky - Austrian Military Reformer”. https://www.britannica.com/biography/Joseph-Graf-Radetzky. Läst 19 maj 2019.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Josef Wenzel Radetzky von Radetz.